Om kyrkovalet är en spegel så är det nog på sin plats med en varningsskylt intill. Sammanblandningen av världslig och andlig makt som stirrar tillbaka på oss är inte vacker att beskåda. Men vi har trots allt makten att ändra på sakernas tillstånd.
Det är rent utsagt plågsamt att behöva se hur politiker som inte har satt sin fot i kyrkan på fyra år annat än möjligen vid bröllop eller konfirmation fyller sociala medier med inlägg om hur viktig kyrkan är. Eller snarare hur viktigt det är att deras parti ska få styra kyrkan.
Att någon är politiskt engagerad utesluter förstås inte att de kan vara en tillgång för kyrkan. Men då är det i en annan och frikopplad roll. Partierna har ingenting att göra i en frisk och sund kyrka. Till och med ärkebiskop Antje Jackelén, som annars är känd som tämligen politisk, gick i våras ut i en debattartikel i tidningen Dagen och kallade systemet med politiska partier i kyrkan otidsenligt.
Det är ett sätt att uttrycka det. Ett annat är att det gör kyrkan sämre. Partierna är inte primärt intresserade av kyrkan som religiös organisation utan som samhällelig maktinstitution. Det medför att tid och resurser som borde ägnas åt kyrkliga ting går åt till att främja värdsliga agendor. Därmed blir den religiösa och själavårdande verksamheten lidande.
Att Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna – som är de partier som ännu har egna nomineringsgrupper – vill använda kyrkan för att främja sina profana agendor är ingen hemlighet. I min egen hemkommun har S delat ut en enorm pamflett om 16 sidor om bland annat behovet av fler bostäder, miljöfrågan och jämlik utbildning.
Och inga medel skys i jakten på makten i templet. Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg har i god partianda kallat nomineringsgruppen Posk, Politiskt obundna i Svenska kyrkan, för högerextrema. Vilket ovillkorat nonsens. Posk är väldigt svenskt mellanmjölksmässigt. Men man vill inte ha partier i kyrkan, och Lindberg vill att S styr allt.
Hur ska kyrkan kunna utvecklas andligt om detta är vad som styr? Det går inte, i vart fall inte i någon meningsfull utsträckning. Partiernas makthunger blir en effektiv hämsko för en av samhällets viktigaste institutioner. De förtjänar inte att få som de vill.
Alla röster räknas. Så ta ditt röstkort och gå och rösta, men gör det på en nomineringsgrupp som bryr som om kyrkan och tron. Partierna har inte där att göra.