Kvinnoförbundens syfte sägs vara att driva viktiga kvinnofrågor och bidra med ett kvinnligt perspektiv. Detta är identitetspolitik – något som högerpartierna i vanliga fall inte vill kännas vid. Om det kvinnliga perspektivet inte får plats i partiet kanske det är tid att se över partiets kärna, i stället för att väga upp bristerna med ett halvdant perifert förbund.
I ett tolerant parti med många påverkansmöjligheter får alla intressen plats. Eller vill högerpartierna bekräfta att kvinnor inte åtnjuter dessa möjligheter hos dem?
Moderaterna har slätat över kvinnoförbundet till ett ”nätverk”, vilket hjälper föga när det organisatoriskt är uppbyggt som ett förbund och anordnar aktiviteter endast för kvinnor. Kvinnoförbundens riktade insatser för att främja kvinnor kommunicerar en av två saker. Antingen att målet inte alls är ett jämställt samhälle, utan att kvinnor får ha fler möjligheter än män. Eller att kvinnor ligger efter männen i livets kapplöpning och behöver särbehandling.
Moderatkvinnornas åsikter återfinns i Moderaternas egen politik, men har större betoning på att reformerna ska ske för kvinnors skull. Detta är olyckligt på två sätt. För det första fyller ett förbund som driver samma politik som partiet ingen funktion. För det andra får den krystade betoningen på kvinnor nätverket att låta som en mer radikal lobbygrupp. Särskilt när Moderatkvinnorna refererar till ett glastak för kvinnor i arbetslivet leds tankarna till en strukturell syn som brukar vara förbehållen vänsterns anhängare. Den överensstämmer inte med högerpartiernas syn på individens möjligheter.
Högerns kvinnoförbund bekräftar vänsterradikalers uppfattning av samhället som i grunden ojämlikt och missgynnande kvinnor, och är en omotiverad kvarleva från 1900-talet. De visar på en skev självbild hos högerpartierna, där man så desperat vill odla arméer av starka kvinnliga politiker att man glömmer bort att kvinnor redan har sin uppenbara plats i partierna. Man odlar snarare motsatsen genom att stärka en destruktiv fördom om att kvinnors perspektiv kan sammanfattas under en enhetlig etikett.
Vänsterpartiet har ansett något vara fel i samhället och börjat göra det de anser rätt i sin egen organisation. Högerpartierna har i stället för att reflektera organisationen i sin egen ideologi låtit vänsterradikalers världsbild om att kvinnor ständigt slår underifrån diktera villkoren. Det är tid för konservatismen i klack att leverera.