Public service-kommittén har presenterat sitt betänkande till kulturminister Parisa Liljestrand (M). I korthet verkar partierna i kommittén ha kommit överens om att förändra så lite som möjligt.
Public service-bolagen får ha kvar sina brett formulerade uppdrag. Ekonomiskt väntar heller ingen större förändring, stödet räknas först upp något för att sedan trappas av något. Public service har sedan år 2003 fått en årlig uppräkning av budgeten med två procent. Nu vill de rödgröna höja i enlighet med vad bolagen själva äskat.
Med betänkandets ramar kommer public service-direktörerna att behöva anpassa och prioritera efter budget men det gäller alla företag och alla offentliga verksamheter. Sverige kommer fortsatt att vara ett av de länder i världen som lägger mest resurser på public service, betydligt mer än till exempel våra nordiska grannar.
Status quo bevaras alltså. Förlorarna på överenskommelsen är Sverigedemokraterna som vill se ett annat uppdrag och de många moderater som vill kapa budgeten.
Det hindrar inte att det är de rödgröna som slår på stora trumman. I debatten talas det om slakt och hot mot demokratin. I en gemensam reservation vill de rödgröna att public service ska ges utökade budgetramar och man vill stoppa ett förslag om att public service ska arbeta mer kontinuerligt med opartiskhet.
Att säga sig vilja höja anslagen när man inte själv behöver ta ansvar är klassisk oppositionspolitik. Det är mer märkvärdigt att de rödgröna också opponerar sig mot att public service-bolagen bättre ska granska och följa upp målet om att vara opartiska. Ett sådant förslag borde vara svårt att vara emot. Om de rödgröna partierna tycker att public service är opartiska i dag borde de välkomna återkommande och bekräftande uppföljning. Det skulle ju då täppa till munnen på dem som säger att Sveriges radio och Sveriges television har vänsterlutning.
När man i stället väljer att skruva upp retoriken och få ett kompromissförslag att se ut som en statskupp röjer de rödgröna att de uppfattar public service som en egen bastion. Man startar en starkt polariserad debatt och talar i termer som slakt, trolljakt och angrepp på demokratin.
Men de rödgröna påhoppen kan i sin tur leda till en intern kritik i de borgerliga partierna. Borgerliga politiker borde fråga sig varför man försatt ännu en chans att reformera public service, när man ändå får kritik för att göra just det.