Ledaren var kritisk mot samebyn som organisations- och förvaltningsmodell. Dessvärre var texten inte fullt så genomarbetad som ni läsare förtjänar – vilket helt och hållet var mitt fel. Därför har texten olyckligt tolkats som ett kategoriskt angrepp mot samer och renägare. Det var varken min eller Pounus avsikt, och det är en god anledning att förtydliga ledarsidans ståndpunkter.
Rasism är alltid fel. Ingen ska behöva utsättas för kränkande behandling på grund av sin ursprung. Det gäller lika mycket för samer som för alla andra. Allt annat är oacceptabelt och ett brott mot de civilisationens grundstenar på vilka vi har byggt vårt samhälle. Att detta även innefattar våldsdåd mot renar borde vara självklart.
Samebyar är dock inte människor utan en organisationsmodell. Därtill är det ledarsidans uppfattning att det är en mindre lyckad sådan ur vissa aspekter, särskilt då den ska vara bärare av ett ursprungsfolks rättigheter. Det är en väldigt liten andel av alla samer som är medlemmar i en sameby, de flesta kan därmed inte åtnjuta de rättigheter som tillfaller dem som ursprungsbefolkning.
Å ena sidan kan man tänka sig att de som är medlemmar i samebyarna är de som har valt att upprätthålla den traditionella livsstilen och att det därmed är rimligt att det i praktiken blott är dem som åtnjuter dessa rättigheter. Å andra sidan är det inte lätt att bli medlem i en sameby. Det är långt ifrån alla icke renägande samer som har lämnat den världen frivilligt. Det gör det ännu svårare att motivera att samebyarna ensamma ska bära dessa rättigheter när de inte ens är tillgängliga för de allra flesta samer. Det är således inte uppenbart att jakt- och fiskerättigheternas administration per automatik ska delges samebyarna. Det finns alternativ, såsom att sametinget avgör hur det ska hanteras.
Ett annat problem är att samebyarna är ett slags ekonomiska föreningar. Sammanblandningen av förvaltning och ekonomiska intressen innebär att ju större ekonomiskt intresse du har i föreningen desto större inflytande kommer du också att få. Det är väldigt långt ifrån principen om en människa, en röst. En effekt av detta är att de få stora renägarna får väldigt stort inflytande och de många små renägarna får väldigt lite att säga till om.
Här finns ett uppenbart demokratiskt problem, inte minst då denna tongivande roll kan ge ett stort inflytande över hur samebyn använder de möjligheter till inflytande som den har. Och den makten används på sina håll väldigt extensivt. Bygglovsansökningar överklagas som till och med ligger utanför riksintresset. På sina håll förefaller det omöjligt för samhällen att växa alls då det inte accepteras i någon riktning. Ett sådant exempel är Jukkasjärvi. Det är inga stora expansioner. Detta är den mest glest befolkade delen av vårt glesbefolkade land.
Förståelse måste gå i alla riktningar. Precis som det krävs förståelse för renskötselns villkor och behov krävs det också en viss förståelse från samebyarna att många som har levt och verkat här i generationer anser också sitt liv och leverne hotat. Möjligheten att driva verksamheter är på sina håll inte ens en diskussionsfråga.
Tillgången till naturen minskar även den. Möjligheterna till jakt och fiske begränsas. STF:s stugor som står på statlig mark i Jämtland riskerar att behöva stängas om ett par år när nya prövningar ska göras. Småskaliga transporttjänster som länge har tillhandahållits får plötsligt inte fortsätta.
Detta är väldigt grundläggande delar av många människors liv som påverkas och det finns en väldigt utbredd uppfattning att det inte tas någon hänsyn till detta. Det är allvarligt i sig. Det är viktigt att påpeka i sammanhanget att precis som inga människor är identiska är det också skillnad mellan olika samebyar och hur de agerar. Likaså är det säkerligen ovanligt att alla medlemmar i en sameby står bakom de beslut som fattas.
Just detta är också kärnan i allt detta: vi är alla människor och behöver behandla varandra som det. Sverige är ett stort land och det bör finnas rum för såväl renskötsel som fritidshus, företagare och industrier. Och huruvida det är så bör inte vara upp till ett fåtal, resursstarka personers godtycke.
När ledarsidan kritiserar samebyar är det tänkt som just det, kritik av en organisations- och förvaltningsmodell. Det är inte avsett som kritik mot vare sig samer eller renägare i stort – eller mot att samer har rättigheter. Det är en väldigt viktig skillnad.