Kommer det offentligas åtaganden förändras efter coronakrisen? Är staten större eller mindre när allt är över?

– Jag skulle tro och önska att staten blir mindre men starkare. Att det uppfattas att staten har en del oundgängliga egenskaper som man måste kunna lita på. Delar av staten kommer att växa, som inom beredskap, försvar och lagerhållning av vitala produkter. De offentliga finanserna ska vara stabila. Det måste gå att lita på att staten fungerar inom sådant som bara staten kan göra. Men att staten ska ta ansvar för allt är fel slutsats av coronapandemin.

Vilken potential ser du för civilsamhället?

– Civilsamhället har visat att det fungerar under krisen, men det förvånar ingen. Människor har alltid hjälpt varandra i Sverige. Sedan är det klart att vi är ovana vid att operationalisera civilsamhället.

– Det finns många exempel på att staten inte behöver stå för allt, inte minst under den här krisen. Det handlar om stort och smått. Många företag har ställt om sin produktion för att producera materiel till sjukvården, och stora summor av privata pengar har donerats till forskning och för att man snabbt ska kunna få fram tester, när staten inte klarat av det. Människor hjälper varandra med vardagssysslor. Nyligen hörde jag också om fint exempel, när en skola skulle stänga. I det läget svarade kyrkan att de föräldrar som jobbar och inte kan ha barnen hemma kan lämna barnen i kyrkan i stället.

Coronapandemin verkar ha lett till en nationell samling. Men vilka konflikter ser Moderaterna som viktiga att ta?

– Större kriser leder till samling. Det tror jag är viktigt särskilt när krisen inte är politisk. Jag har i alla samtal sagt att vi samarbetar mellan riksdag och regering för att lösa situationen på bästa sätt. Men samarbete kan inte ersätta klokskap. På det ekonomiska området delar vi inte regeringens bild. Det som nu krävs är inte regeringens senfärdighet.

Kommer Moderaterna i så fall att försöka samla en majoritet för en ändringsbudget om regeringen inte gör tillräckligt för företagen?

– Absolut, utan en sekunds tvekan. Det finns en parlamentarisk majoritet för en annan linje, vilket regeringen måste ta intryck av. Görs inte det ställs partierna i riksdagen som tycker som vi på prov.

Vi ser hur det samlade krispaketet hittills har tagit politikens reformutrymme för många år framöver. Är det problematiskt att de besluten fattas av en regering med ett historiskt svagt parlamentariskt underlag?

– Nej, det problematiska är att regeringsbildningen resulterade i att landet styrs av ett dokument från 2018 vars innehåll nu upplevs som luftlandsatt. Jag har svårt att tänka mig att man kan komma tillbaka efter det här och styra Sverige med januariöverenskommelsen som utgångspunkt. Det skulle vara förödande för Sverige. 

Har hanteringen av pandemin påverkats av att Sverige har en historiskt svag regering?

– Det är svårt att säga. Regeringen har sakta men säkert blivit medveten om att den måste ha riksdagen med sig när den fattar beslut. Tidigare har den agerat som en majoritetsregering, men nu märks en ändring. Regeringen har väl insett att man i vissa fall har fritt manöverutrymme, som i styrningen av myndigheter. Men kring ekonomin krävs en majoritet i riksdagen.

Rättssäkerhet kombinerat med lag och ordning har varit ett signum för Moderaterna. Hur står sig coronakrisens extraordinära åtgärder i förhållande till rättssäkerheten?

– Jag tycker att processen när regeringen ville trumfa igenom krislagstiftning utan närmare eftertanke var intressant. Jag ställde mig då frågan hur jag hade velat ha det om jag hade bildat regeringen efter valet. Hade jag velat ha möjligheten att fatta beslut inom loppet av timmar, inte dygn? Ja. Men vi anser att en sådan förändring måste ske på rättssäker grund. Det måste ske väldigt genomtänkt. Och genom de förändringar vi har krävt tycker jag att Moderaterna även i krissituationer har hållit på rättssäkerheten.

– På de viktigaste områdena tvingade vi också fram förändringar, i det hade vi ett brett stöd från Vänsterpartiet till Sverigedemokraterna. På några punkter är vi inte nöjda. Vi krävde en skrivning om att ifall staten förbjuder verksamheter måste staten ha ett ersättningsansvar. Det hade varit en viktig grundprincip att få med.

Hur ska staten hantera om företag som är viktiga för Sveriges säkerhet köps upp av utländska intressen under krisen?

– Det finns en historia av naivitet i fria västliga demokratier till hur auktoritära stater agerar på den fria marknaden. Jag har länge oroats över en del ryska och kinesiska intressen gärna köper in sig i nationella säkerhetsintressen. Om det här är sunda ekonomiska förvärv är en frågeställning som har varit på högkant länge, men nu ställs den på sin spets i och med låga bolagsvärderingar och närmast outsinliga resurser i en del auktoritära stater. Vi har varit naiva under en lång tid. Marknadsekonomin måste ha några spelregler.

Varför har vi varit naiva?

– Vi har inte tidigare varit med om att det har funnits ekonomiskt framgångsrika länder som är auktoritära. Att Kina framförallt har överraskat oss är uppenbart. Om ett land har ett ekonomiskt system som fungerar som i en marknadsekonomi och dessutom har statens resurser i ryggen blir det orimliga obalanser mot börsföretag som agerar under den fria marknadens förutsättningar. Det här verkar nu även ha gått upp för näringslivet.

Behövs det ändrade spelregler för att det svenska näringslivet ska vara bättre rustat för kriser i framtiden?

– Regeringen vill ju gärna jämföra den här krisen med 90-talskrisen. Men det här är ingen kris för marknadsekonomin, utan mer som en naturkatastrof. Lärdomen är inte alls som förra gången. Nu är den att vi ska hantera pandemin på ett fungerande sätt och få sunda företag att övervintra. Regeringen tänker helt fel när den säger att företagen ska lära sig en läxa, vilket finansmarknadsminister Per Bolund har varit inne på.

– Vi kommer att komma till ett läge när coronakrisen ska utvärderas. Vad gjorde vi bra och vad gjorde vi dåligt? Hur står sig det svenska samhället? Det kommer att finnas mycket att hämta. Men den dagen är inte nu.