Tanken sägs inte vara att peka finger utan att iaktta och dokumentera. En parallell process som ser till att en senare utvärdering underlättas genom att information inte försvinner under den akuta krishanteringen.
Kristdemokraterna har rätt i att beredskap är ett slags livslångt lärande, en iterativ process där lärdom läggs till lärdom för något livskraftigt i ständig förändring. Detta kräver att vi aldrig viker från att utvärdera olika skeenden. De måste vridas och vändas på för att vi ska förstå varför det gick som gick. Vilka förberedelser saknades? Vilka felaktiga beslut togs och hade de rimligt kunnat undvikas?
Därmed finns det också ett inslag av nödvändigt ansvarsutkrävade, vilket till stor del är en politisk process. Under kriser sluter vi mer än annars upp bakom de styrande, inte så att beslut är befriade från kritik och att alternativ inte debatteras men det sker i en anda av att hjälpa processen till ett bättre mål. Detta innebär att maktutövningen måste granskas tämligen ingående och ansvar för eventuella grova felaktigheter utkrävas.
Därför behöver en granskning vara opartisk, vilket även Oscarsson föreslår. Anledningen till att han inte vill vänta till efter det akuta nödläget är över är att så mycket information riskerar att förloras på vägen. Det är i huvudsak riktigt, likafullt är slutsatsen felaktig.
Nu måste allt fokus läggas på att hantera de akuta problemen som följer i coronavirusets spår. Och det finns gott om dem, både vad gäller hälsa och ekonomi. Detta arbete behöver ha fullständig prioritet.
Även om syftet inte är att sätta dit någon går det inte att komma ifrån att det skulle flytta energi från krishanteringen. Det går inte att observera något utan att också påverka detsamma. Det kan heller inte antas vara meningen.
Det är svårt att tänka sig att dokumentation kan göras utan att alls involvera de faktiska aktörerna. Det kommer att ställa krav på dem att bidra till dokumenteringen. Detta vet vi av erfarenhet är något som drar ned produktiviteten.
Oavsett var det har prövats, har det slutat i att kvalificerad personal tvingats lägga dyrbar tid på byråkratiska teknikaliteter. Alltid i goda syften. Men om vi har sett att det har skapat problem i såväl vård som skola bör vi absolut inte ordinera samma behandling för krishanteringen.
Det går att reda ut det mesta som har hänt och gjorts i efterhand. Somligt går dock inte att bringa fullständig klarhet i. Det måste vi leva med.
Det kommer en tid för utvärdering och ansvarsutkrävande. Men den är inte här än.