Vi har vetat om att det var på väg. Framför allt USA men även bland annat Storbritannien har delat med sig av sina underrättelser offentligt och fortlöpande. Var och en har kunnat läsa sig till exempelvis när truppförflyttningar har gjorts, när blodbanker, fältsjukhus och reservister har anslutit till trupperna som då ännu stod utanför Ukraina.
Ändå är det i någon mening en brutal chock att vakna upp till faktumet att Ryssland har inlett ett fullskaligt invasionskrig mot Ukraina, en fri och självständig stat vars enda brott är viljan att bestämma sitt eget öde. Det är förstås också det ukrainska folkets obestridliga rätt enligt den internationella rättsordningen.
Ryssland, en permanent medlem av FN:s säkerhetsråd, anfaller nu grannlandet Ukraina från alla håll. Belarus är fullt av ryska trupper, som dessutom kommer att stanna kvar där för att helt stoppa den allt starkare demokratirörelsen. Men just nu har man fullt upp med att slå mot Ukraina från norr. Österifrån attackerar Ryssland ifrån de ockuperade territorierna Luhansk och Donetsk. Från söder slår man från Krim. Luftanfall sker kontinuerligt mot mål i hela Ukraina.
Rysslands president Vladimir Putin, mannen med Europas blodigaste händer, erkänner inte Ukrainas rätt att existera annat än som rysk lydstat. Han erkänner inte regeringen eller parlamentet och är uttryckligen ute efter ett regimskifte. Målet är inte att skydda vad Ryssland kallar utbrytarstaterna Donetsk och Luhansk utan att ta över Ukraina helt, i vart fall praktiskt även om man förmodligen tänker låta landet finnas kvar i teorin.
Vad Ryssland och Putin gör är att helt åsidosätta den rådande världsordning och försöka ersätta den med den starkes rätt att göra vad den vill. Ryssland hotar om än i vaga ordalag omvärlden med kärnvapen om den lägger sig i. Men vilket annat val har vi?
Vi kan inte stå tysta och se på när Ryssland våldför sig på Ukraina, när ukrainska liv utsläcks för att Putin vill att hans stjärna ska lysa lite starkare. Vi måste agera.
Det finns egentligen bara två val.
Det första är att klippa alla band till Ryssland. Att försätta landet i en så effektiv blockad som möjligt. Stänga ute landet från internationella marknader, klippa tillgången till transfereringssystem och valutor och införa sanktioner mot landets energiförsäljning.
Nackdelen är förstås att det inte kommer att hindra Ryssland från att lägga under sig Ukraina. Det enda sättet att stoppa det är militär intervention på Ukrainas sida. Rimligtvis med målet att köra ut Ryssland ur Ukraina helt. Att rätt och slätt ta tillbaka de illegalt ockuperade områdena Krim, Donetsk och Luhansk. Något annat sätt att värna den liberala världsordningen där vapenmakt inte är ett accepterat sätt att bedriva utrikespolitik på finns inte.
Sanktioner kan och måste införas för att straffa Ryssland. Men de kommer inte att lösa det brännande problemet att Ryssland omskapar världen i sin avbild.