Det vittnar om en ohållbar arbetsmiljö. Inte nog med att personalen inte verkar känna sig lyssnad på, det finns uppenbarligen anställda som känner att det är nödvändigt att framföra kritiken anonymt.
Till Kuriren säger personen bakom instagramkontot gulalappen att denne är rädd för att få skit från ledningen. Och när kritik framförs är dennes upplevelse att ledningen frågar varför det inte har lyfts upp tidigare – trots att det redan har påtalats, gång på gång.
Oaktat om ett problem har lyfts upp tidigare eller inte borde en ledstjärna för ett gott ledarskap vara att lösa situationen, inte att ifrågasätta den som framför kritik. Insikten om att medarbetarna är Region Norrbottens viktigaste resurs måste få genomslag från politiskt håll, både i handling och kommunikation.
Det går inte heller att komma ifrån att den politiska ledningen i någon mån har det yttersta ansvaret för medarbetarnas arbetsmiljö. Och problemen är inte på något sätt nya även om pandemin har inneburit en särskild ansträngning för många inom sjukvården.
Det nya styret i regionen har hanterat ekonomin väl, till skillnad från Socialdemokraterna. Men om det nya styret vill få till en riktig förändring måste man också eftersträva att bli en bättre arbetsgivare. Även om det kanske vidtagits åtgärder och initiativ från politiskt håll för att försöka förbättra situationen, så har det inte kommunicerats särskilt väl.
Vårdförbundets kritik är densamma som den varit under det tidigare styret. Det som bland annat efterfrågas är en sundare arbetsmiljö där det finns tid för både raster och kompetensutveckling. Det handlar lika mycket om att kunna få en dräglig tillvaro på jobbet när man är där, som att faktiskt kunna kombinera arbete med privatliv. Det saknas inte vittnesmål om vårdpersonal som inte känner att de får tillräcklig återhämtning för att kunna ha ett fungerande privatliv.
Det kan vara nog så svårt att rekrytera vårdpersonal, men omöjligt är det inte. Med bättre löneutveckling och en dräglig arbetsmiljö kan man komma långt. Det finns all anledning att tro att den som blir en attraktiv arbetsgivare också blir en vinnare på mer än ett sätt i det långa loppet.
Ekonomin har man visat sig kunna få under kontroll. Där skiljer sig den nuvarande ledningen från det tidigare S-styret. Personalen upplever sig dock lika lite lyssnad på som tidigare. På den punkten måste man lyckas bättre.