Kommunen klarar inte av att tillhandahålla en skola i Vitå. Och bara det att en friskola riskerar att visa att det är möjligt är ett hot mot den röda modellen. Det bör därför inte förvåna att kommunen gör allt den kan för att förhindra att det blir verklighet.
Socialdemokraterna var det enda parti som röstade emot att kommunen skulle rekommendera Skolinspektionen att godkänna ansökan att driva friskola i Vitå. Att Skolinspektionen till slut godkände verksamheten gör inte att kommunen inte kan hindra den ändå. Det finns många sätt att sätta stopp för sådant man egentligen inte vill ha. Ett sådant är att helt enkelt göra det för dyrt och skylla på marknaden och förvaltningsprinciper – trots att ingen av dem har med saken att göra. Det är just vad kommunen gör just nu.
Kommunen kräver en hyra motsvarande 1,3 miljoner kronor om året, vilket närmast måste betraktas som en fantasisumma. Det är hiskeligt högt, som en representant för friskoleföreningen beskrivit saken. Föreningen har vädjat till kommunen att ta hänsyn till samhällsnyttan som skolan skulle innebära, även ekonomiskt. Kommunen menar dock att någon sådan hänsyn inte är möjlig. Alla måste behandlas likadant.
Det låter så rimligt. Klart att alla ska behandlas lika. Det offentligas uppgift är att skapa förutsättningar för verksamheter att frodas, inte att välja vilka som ska stödjas. Men trots de fagra orden är ju detta precis vad kommunen ägnar sig åt.
Likabehandling innebär i det här fallet en schablon för hur hög hyran ska bli. Det vill säga att alla behandlas likadant oavsett hur verkligheten ser ut. Lokaler i Vitå värderas på samma sätt som centralt belägna lokaler. Ett annat sätt att beskriva saken är alltså att likabehandling i det här fallet innebär raka motsatsen: att olika fall behandlas lika. Var är rättvisan i det?
Om Socialdemokraterna hade någon respekt för fullmäktige eller befolkningen i Vitå skulle man genast se till att detta löstes. Så lär knappast ske. Det principiella motståndet mot annan verksamhet än den kommunala är viktigast för S. Det är inte en slump att kommunens principer ser ut att omöjliggöra friskolor i de delar där kommunens service dras tillbaka. Det var också länge sedan förvaltning och parti umgicks på behörigt avstånd.
Kommunens agerande är ett tydligt svar på frågan om det ska gå att leva i hela kommunen: ja, men bara under de förutsättningar som Socialdemokraterna accepterar.