Det kostar på att vara partiledare. Med korta undantag är det ett dygnet runt-uppdrag och Annie Lööf har varit partiledare i 11 år. Därtill har valet blivit kvittot på att Lööfs strategi har skjutits i sank av väljarna. Att sitta kvar vore ohållbart. Enda möjligheten för Lööf att fortsätta som partiledare var att ta C in i regeringen och själv bli minister. Vinna eller försvinna.
På pressträffen där Lööf meddelade sin avgång förklarade hon att hon vill att processen att utse hennes efterträdare får ta tid. Det kommer att kallas till en extra stämma eftersom den ordinarie är först nästa höst. Om Lööf kan använda sitt kvarvarande förtroende och inflytande i partiet till att dra ut på processen är det faktiskt av godo.
Centerpartiet ska inte bara välja en ny partiledare. Det är en relativt enkel sak om man vet vem man är. Problemet för Centern är att partiets identitet milt uttryckt är i gungning. Och nu måste faktiskt partiet bestämma sig. Vilket parti vill man vara?
Valresultatet visar tydligt det strategiskt tvivelaktiga i att byta ut en trogen väljarskara på landsbygden mot en flyktig men i bästa fall något större sådan i städerna. Lätt kommet är också lätt förgånget. Med det sagt kan förstås C välja att fortsätta vara en nyliberal kraft i svensk politik.
Men partiet kan också välja att återgå till att främst vara ett intresseparti för människor som lever och arbetar på landsbygden. De gröna näringarna är viktigare än någonsin och det var denna uppgift som en gång i tiden gjorde Centerpartiet till en folkrörelse. Det är en folkrörelse i upplösning, men ännu finns ett stort hopp på många håll om att C ska återvända till sina rötter.
Därtill måste partiet göra upp med sin blockpolitiska hemvist. Hör partiet hemma till höger eller ska man fortsätta att vara ett slags högerparti i vänsterblocket? Ska man fortsätta att lägga större vikt vid vem som föreslår något än vad de faktiskt föreslår?
Detta är tämligen stora frågor men sådana som centerpartisterna behöver ta ställning till innan de utser sin nya partiledare. Annars är risken överhängande att man väljer en partiledare som inte passar med vilken sorts parti man än kommer fram till att man vill vara.
Annie Lööfs tid som partiledare må vara över. Men det löser i sig inte något av partiets problem. För det krävs rannsakan och öppen debatt. Något C faktiskt är rätt bra på i sådana här situationer.