Det är onekligen svårt att få ihop historien om Region Norrbottens påkostade brädspel som Kuriren nyligen rapporterade om. Möjligen kokar det helt enkelt ned till att en förvaltning fått mer pengar och plötsligt känner sig lite väl expansiv.
Den nygamla regionledningen med Socialdemokraterna i ledningen har valt att satsa mer pengar på regionens kulturuppdrag. Janus Brandin, regional utvecklingsdirektör och tillförordnad kulturchef, säger till Kuriren att Norrbotten inte har råd att inte satsa på kulturen. Det handlar om att "revitalisera" regionen och skapa ett samhälle där folk vill leva, arbeta och betala skatt. Janus Brandin säger också att man måste vara smarta med hur man satsar sina pengar.
Mer konkret handlar det om att regionens kulturbudget får ungefär tio miljoner kronor mer än i fjol. Det är ganska talande att en tiondel av detta har gått åt till ett brädspelskit. 200 exemplar har tillverkats för närmare 5 000 kronor styck och ska skickas till kommunerna i regionen, alla regioner i landet samt Kulturrådet och kulturdepartementet och vem vet. Kulturföreningar och liknande kan också höra av sig och försöka lägga vantarna på ett exemplar. Brandin uppger för ledarsidan att utdelningen i övrigt sker enligt principen först till kvarn.
Brandin säger också till ledarsidan att det inte handlar om att det är svårt att få kommunernas tjänstemän att ta till sig kulturplanen, vilket är vad spelet går ut på. Ledarsidan har dock svårt att förstå värdet av att lägga en tiondel av det nyvunna tillskottet på att levandegöra kulturplanen om det inte var svårt att få tjänstemännen vars uppgift det är att ta till sig planen att faktiskt göra det. I intervjun med Kuriren säger Brandin också att målet är att planen inte ska bli en hyllvärmare.
Det verkar onekligen som att den påstått stora satsningen på kultur mest kommer att leda till ökad byråkratisering och inte mer kultur. Regionens problem verkar framför allt vara att inte ens berörda tjänstemän finner kulturplanen relevant nog att ge mer än läpparnas bekännelse. Det är svårt att se att ett överdesignat brädspel från en kommunikationsbyrå skulle lösa detta. Däremot kanske det är dags för ett brädspel riktat mot regionen där de kan få reflektera över vad de gör och varför.
Om någon råkar lägga vantarna på ett exemplar av denna raritet så vårda den ömt. Den kan bli ett monument över regionens problem med ett reellt samlarvärde en vacker dag.