Klart politiskt alternativ, men för vem och vad?

Såväl opinionen som partierna har börjat att röra på sig inför höstens val. Det rödgröna regeringsalternativet börjar formera sig.

Nooshi Dadgostar (V), Märta Stenevi (V), Annie Lööf (C) och Magdalena Andersson (S). Det är fortsatt svårt att hitta en röd tråd i de fyra partiernas politik.

Nooshi Dadgostar (V), Märta Stenevi (V), Annie Lööf (C) och Magdalena Andersson (S). Det är fortsatt svårt att hitta en röd tråd i de fyra partiernas politik.

Foto: TT/Montage

Ledare2022-05-31 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Opinionsraset för Centerpartiet som presenterades före helgen bekräftade något som de flesta i politiken har känt på sig. DN/Ipsos mätning visade att väljarstödet för C var nere på omkring fem procent. En halvering på bara ett år. En eller ett par opinionsundersökningar är visserligen enbart just det och mycket kan hända före valet. Men att i princip ingen överraskades av uppgiften säger ganska mycket.

Annie Lööf gör med stor sannolikhet sitt sista val som partiledare. I höst har hon innehaft positionen i elva år. Det är en lång tid. Kanske för lång. Den senaste mandatperioden har det blivit allt svårare att förstå vad Centern vill och vilken politik det vill se genomföras. Man röstar för Magdalena Andersson (S) som statsminister men vägrar att stödja hennes politik. Man envisas med att hänvisa allting till den breda mitten, en fantasikonstruktion som inte har existerat någongång under konceptets livstid.

När nyheten om opinionsraset nådda partiet började dock kugghjulen att snurra och källor angav för Expressen att partiledningen öppnat för att ingå i en koalition med Socialdemokraterna efter valet. Något som kommer att göra valrörelsen än mer spännande för valarbetarna som ska förklara för väljarna hur det går ihop med partiets påstådda politik. För C vill verkligen inte ställa upp på exempelvis Socialdemokraternas attacker mot det fria skolvalet eller ambitionerna att ytterligare höja redan för höga skatter. Och om det samarbetet knorrar så är det ingenting mot relationerna till Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Men det största väljartappet har skett till S. Så vad i sin politik är C berett att lägga åt sidan? Ingen vet.

Miljöpartiet har därtill haft valupptakt samt meddelat att partiet vill se en regering bestående av S, V, C och MP. Intressant val av ett parti som tidigare fann samarbetet så omöjligt att leva med att man lämnade regeringen och inflytandet det förde med sig.

Att MP dessutom ska gå till val på återanvända S-slogans såsom alla ska med och det gröna folkhemmet skvallrar mest om att partiet främst verkar hoppas på röda stödröster för att klara sig kvar i riksdagen i höst. Språkröret Märta Stenevis löfte om att "göra kaos" med alla som står i vägen lär inte ingjuta förtroende i särskilt många vuxna väljare.

Det enda som det rödgröna blocket verkar kunna lova inför nästa mandatperiod är mer av just kaos. Men partierna står för det helt själva.