Ungdomar som driver runt på stan i gäng och hetsar varandra, både genom grupptryck på plats och genom videor på Tiktok, att stjäla har blivit ett reellt problem i Luleå. De skapar ekonomiska problem för handlarna vars varor de stjäl, arbetsmiljöproblem för personalen och otrygghet för kunderna.
Kristina Larsson, ägare av Hanzens, ger en otäck bild av hur det kan vara till Kuriren. De stjäl, stökar ned, lever rövare. Sedan drar de och lämnar bara kaoset efter sig. Det är nästan omöjligt för personalen att försöka hålla efter sådant beteende. Ungdomarna lyssnar inte på tillsägelser från vuxna och de är så många att det inte går att se allt de tar sig för. I villervallan försvinner varor för stora pengar. Både i direkta stölder och genom att andra kunder skräms bort.
En av Larssons förklaringar är oengagerade föräldrar. Det har hon givetvis helt rätt i, och det är uppfriskande att höra det sägas. Föräldrar är ansvariga för sina barn och deras uppfostran. Det krävs också en enorm grad av aktivt ointresse från föräldrarnas sida för att inte märka saker som om ens barn kommer hem med en ny, dyr jacka eller en sprillans ny mobiltelefon. Om ungen inte har fått pengar av en själv till inköpet, ja var kommer pengarna då ifrån?
Man kan välja att ignorera det, att inte bry sig. Men att inte märka det är svårt på gränsen till omöjligt. Det finns naturligtvis föräldrar som är väldigt engagerade i sina barn men där de ändå hamnar på glid. Men merparten av ungdomarna som är ute och stjäl och härjar på stan lider av bristande föräldraskap.
Att skaffa barn är att ta på sig ett enormt ansvar, både ekonomiskt och socialt. Man blir i ett svep ansvarig för en annan persons välmående. Man måste se till att de har det så bra som möjligt. De ska matas, ha kläder som passar och en givande fritid. Det kan vara nog så utmanande ibland. Men man är också skyldig att både älska, uppfostra och skydda sina barn – från sig själva såväl som andra.
Som förälder har man inget rätt att inte bry sig om sina barn. Man måste lyfta upp dem när de behöver stöd och dra tillbaka dem när de springer iväg åt fel håll. Allt annat är ett svek mot barnen. Att veta att ätteläggen ränner runt på stan och kommer hem med nya grejer titt som tätt och inte göra någonting åt saken är att diskvalificera sig som förälder. Då gör man faktiskt inte rätt för namnet längre.