Enligt rektorn är anledningen omvärldsläget och den polariserade debatten. Ledningen vill värna tryggheten för anställda och studenter.
För beslutet får man högljudd kritik från flera politiska ungdomsförbund, från den akademiska grannen Göteborgs universitet och från Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson. Kritiken handlar om att Chalmers skulle hota yttrandefriheten.
Brösttoner kanske, men visst, här finns en målkonflikt. Idén om universitetet har åsiktsutbytet som grund. Vi vill att det ska råda yttrandefrihet på universitetet. Det är till exempel därför kampen mot wokerörelsen och cancelkulturen är så viktig. Kunskap växer bara där det är möjligt att ifrågasätta. Politik har sin plats också vid universitetet.
Samtidigt måste varje fråga ses i sitt sammanhang. Just nu går den största antisemitiska vågen sedan andra världskriget över världen. Universiteten är inte förskonade. På nätet cirkulerar mängder med klipp där judar och israelanhängare häcklas eller attackeras av Palestinaaktivister i just campusmiljö.
Den nygamla antisemitismen finns även i Sverige. Under de senaste veckorna har flera till namnet propalestinska demonstrationer hållits, bland annat i Stockholm, Göteborg, Kristianstad, Helsingborg och Malmö. I samtliga fall har dock demonstrationerna urartat med olika antisemitiska slagord och ramsor.
I skuggan av den utvecklingen är det inte konstigt om också universitet och högskolor frågar sig hur de kan agera för att inte tillåta sig bli skådeplats för antisemitism. Chalmers har i sammanhanget en egen utgångspunkt. Den tekniska högskolan är en privat stiftelse som äger sitt eget campus. Man har också en tradition av att vara mer restriktiv med till exempel politisk affischering än vad Göteborgs universitet har.
Det är därför ingen överraskning att Chalmers väljer att säga nej till politiska manifestationer och affischering. Samtidigt har Chalmers inte förbjudit någon att uttrycka sina åsikter och delta i vanliga diskussioner. Nämnas bör också att en palestinagrupp redan har haft en demonstration vid Chalmers kårhus.
Som vanligt när det gäller yttrandefrihet uppstår svåra dilemman. Risken att en viss policy blir kontraproduktiv är uppenbar. Men det är ändå bra att statsminister Ulf Kristersson (M) och utbildningsminister Mats Persson (L) backar upp ledningen vid Chalmers rätt att själva bestämma ordningsregler på sitt campus. Andra lärosäten får fatta sina beslut.