Kjell-Arne Ottosson företräder Kristdemokraterna i riksdagen där han är vice ordförande i miljö- och jordbruksutskottet. Som boende vid norska gränsen har han engagerat sig starkt för de nordiska frågorna och han är även ledamot i den svenska delegationen i Nordiska rådet.
Hur mår det nordiska samarbetet i dag?
– I vissa speciella lägen fungerar det. Som när Trump nu återaktualiserade frågan om Grönland, då stod alla nordiska statsministrar på tå. Så i den måttan går det bra. I övrigt finns det mycket där jag är mer kritisk. Till exempel om vi tittar på de mer vardagliga frågorna där skulle kunna vara betydligt bättre.
Du driver bland annat frågan om ett nordiskt skatteavtal.
– Ja, vi jobbar med att få till stånd ett nytt övergripande nordiskt skatteavtal. Vi borde ha ett gemensamt system som är så enkelt och rättvist som möjligt. Som inte bara tar hänsyn till skatteverk och stater utan ser individen. Sedan inser jag att det skattemässiga inte är det lättaste. Jag kan förstå om man är lite motvals. Men om målet är att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region enligt de nordiska statsministrarnas vision, då måste respektive fackminister dra sitt strå till stacken.
Många säger att Natosamarbetet kommer att snabba på också den nordiska integrationen.
– Ja, Det är mycket prat om att ”nu får vi ett helt samarbete”. Man talar till exempel om behovet av ny infrastruktur till korridorer som ska gå i öst-västlig riktning. Jag tänker så här: Om det ska fungera i kris och till och med krig måste det ju först fungera i vardagslivet. Men vi får se om det spiller över även den civila sidan.
– Det har tidigare saknats ett tänk för gemensam nordisk infrastruktur. Det finns ett beslut i Nordiska rådet där rådet var helt enigt att det ska inrättas ett ministerråd för infrastrukturfrågor. Jag vet också att flera stora aktörer på infrastrukturområdet till exempel de stora aktörerna som jobbar med länken Hamburg-Oslo efterfrågar detta.
– Om det inte finns en paraplyorganisation som tittar på de frågorna är ju risken att propparna bara flyttas. Bygger man vid Fehmarn-Bält hamnar proppen i Öresundsregionen i stället. Det nordiska måste in i planeringen redan från start
Är det bara EU:s fel eller finns det sådant vi kan göra bättre själva?
– Ja, jag har märkt att vi i Sverige ofta lutar oss mot EU. Vi säger: ”det kommer en EU-reglering, vi väntar på den”. Men varför kan inte vi gå före och visa dom i EU hur en fungerande reglering kan se ut? Det har vi ju all möjlighet till som EU-land. Vi måste inte alltid vänta på EU, vi kan gå före.
Hur skulle politiken kunna göra livet enklare vid gränserna?
– Jag vill att erfarenheterna från pandemin tas till vara – och framför allt att man inte stänger gränsen igen vid nästa kris. För nya kriser vet vi ju att det kommer, även om vi inte vet exakt hur.
– För oss som bor vid gränsen betydde det oerhört mycket när man plötsligt stängde den. Jag har Norge 100 meter från mitt köksbord. Jag har jobbat som lärare i Norge och jag har halva min släkt och hälften av mina vänner på den norska sidan. Och så plötsligt fanns det en stängd och bevakad gräns emellan oss. De gamla sa till och med att det var lättare att ta sig över gränsen legalt under kriget, än det var under pandemin.
Får du gehör när du pratar om pandemin och gränsen?
– I Stockholm och Oslo förstår de inte riktigt att vi har den integration över gränsen som vi faktiskt har. I våra trakter lever vi som om gränsen inte finns. När jag har pratat med norska och svenska politiker har jag försökt jämföra det med om det plötsligt hade dragits en gräns längs med Karl Johan eller Drottninggatan – där ingen fick gå över. Vad skulle hända då?
Men hur ska man gå tillväga rent konkret?
– Det finns en rapport av Jan-Erik Enestam, tidigare försvarsminister i Finland, som tar upp erfarenheter från pandemin. En väldigt bra rapport som pekar ut ett antal punkter. Problemet är att det inte görs. Än så länge är det mycket fina ord på papper. Menar man allvar så är det dags att börja agera.