Det utbredda gnället över statsminister Ulf Kristerssons (M) och energi- och näringsminister Ebba Buschs (KD) jackor när de tog emot vid EU-toppmötet i Kiruna är bland det sorgligaste jag har sett. Alla ifrån tidigare ministrar till skribenter stämde in i den lika arga som tragiska kören.
DN:s kulturchef Björn Wiman kallade det för en "skamlös" och "påbyltad polarexpedition" bara för att det vid tillfället råkade vara en minusgrad. Att det hade varit betydligt kallare dagen före togs ingen notis om. Inte heller att det blev kallare igen efteråt samt att vädret ibland tenderar att slå om ganska snabbt. Men sakförhållanden spelar förstås ingen roll. De högljudda stämmorna har väl egentligen ingenting med själva jackorna att göra.
En del av det hela handlar väl om att man hela tiden måste kritisera allt som en politiska motståndare gör, även om där inte finns något att kritisera. Men om man hela tiden gapar högt kan man sätta det berömda narrativet. Det är vansinnigt tröttsamt och dessutom tveksamt om det fungerar. Vilken vuxen människa blir på riktigt imponerad över kritiken mot ett par vinterjackor? Det är så uppenbart löjligt.
En betydligt viktigare del är då förmodligen vänsterns oförmåga att förhålla sig annat är strikt negativ till basindustrin i allmänhet och gruvnäringen i synnerhet. Och det som borde ha dominerat nyhetsflödet var uppgifterna om storleken på LKAB:s fyndighet Per Geijer, döpt efter geologen som hittade den. Fyndigheten har förstås varit känd en längre tid, Geijer dog 1976, men nu vet man mer om omfattningen och innehållet. Och det är minst sagt uppseendeväckande.
Inte nog med att där finns järnmalm och fosfor, som är viktigt för framställning av mineralgödsel. Per Geijer är också Europas största fyndighet av sällsynta jordartsmetaller. Minst en miljon ton finns där, men LKAB skriver självt i ett pressmeddelande att man ännu inte har sett slutet på fyndigheten. Den skulle alltså kunna vara ännu större.
Detta fynd är av avgörande vikt. Sällsynta jordartsmetaller är avgörande för all teknik och därmed även den gröna omställningen som ju är ett tekniksprång framför allt annat. Om det så är mobiltelefoner, vindkraftverk, medicinteknik eller elbilar. Utan dessa mineral blir det ingenting alls. Och det gäller förstås även militär teknik av alla de slag.
I alla dessa fall är Europa i nuläget beroende av import. Problemet är att det är världens superdiktatur Kina som dominerar marknaden med en årsproduktion på omkring 168 000 ton. På en avlägsen andraplats kommer USA med 43 000 ton.
Att vara beroende av Kina är mindre önskvärd situation. Dels eftersom landet är aggressivt, opålitligt och gång efter annan agerar mot västländer. Alla företag i Kina är tvungna att handla i statens intressen och det gäller självfallet även strategiska produkter som dessa.
Kina är därtill världsledande vad gäller brott mot mänskliga rättigheter. Utöver det vardagliga förtrycket av den egna befolkningen har detta på senare år uppmärksammats i form av folkmordet riktat mot uigurer i Xinjiang, den brutala avdemokratiseringen av Hongkong samt inte minst det uttryckliga hotet att ta Taiwan med våld.
Det är inte otänkbart att vi inom en snar framtid tvingas att rannsaka våra affärsmässiga förehavanden i Kina på samma sätt som vi har tvingats göra för Ryssland i samband med kriget i Ukraina.
Sammantaget finns det många scenarier där vi antingen inte kan, får eller vill köpa dessa mineraler från Kina. Det skulle vara en oerhörd motgång för hela den västerländska civilisationen, för att inte tala om den gröna omställningen som skulle gå helt om intet.
LKAB:s fyndighet skulle göra Sverige till en stormakt på området och bryta den kinesiska dominansen i åtminstone Europa över överskådlig tid. Det säkerhetsmässiga värdet av detta kan inte överskattas.
Det har påpekats att Kina skulle kunna sänka priserna på sällsynta jordartsmetaller för att göra det olönsamt att ta till vara de svenska tillgångarna. Det skulle faktiskt kunna hända. Dominansen är av strategiskt intresse för Peking.
Även om så sker bör fyndigheten brytas, subventionerad av staten eller till och med EU i sin helhet. Så viktigt är detta.