Vi talar ofta om att inte låta andra länder diktera vår utrikespolitik. Det sker dock, som i fallet med Taiwan. Vore det inte för kinesiska hot skulle vi för länge sedan ha erkänt Taiwan och ha normala diplomatiska relationer med landet. Med de orden lämnar jag över till Vincent Yao:
Den 31 augusti publicerade Kina en replik till den nyligen utgivna och uppmärksammade FN-rapport som berör Xinjiang, en rapport som landet har motarbetat kraftigt. Detta, då deras så kallade ”omskolning” av uigurer är ett tydligt brott mot mänskliga rättigheter; av några, även likställt med folkmord.
Kinas egna över hundra sidor långa utläggning och försvar sammanfattas med orden:
”Fakta talar högre än ord, och sanningen skall inte manipuleras. Xinjiangs anti-terrorism- och avradikaliseringsåtgärder har åstadkommit uppseendeväckande resultat”.
Att åtgärderna har åstadkommit uppseendeväckande resultat råder det ingen som helst tvekan om, men den livsviktiga följdfrågan vi måste ställa oss själva är: uppseendeväckande på vilket sätt?
Sedan besöket från Nancy Pelosi, talman i USA:s representanthus, har läget i Taiwan-sundet varit oroligare än på mycket länge. G7-ländernas utrikesministrar samt vissa länder i FN:s Generalförsamling har försökt att trappa ned spänningarna. Kinas respons har varit att skylla ifrån sig och ovärdigt hota alla meningsmotståndare.
Utöver att rättfärdiggöra sitt handlande mot Xinjiang och Hongkong försöker Kina i samma veva uttrycka att Taiwan är en del av landet. Enligt Kommunistpartiets narrativ pågår en djuplodande historisk konflikt mellan ett splittrat folk som längtar efter återförening för att kunna läka de fruktansvärda övergrepp som det har tvingats genomlida. Detta narrativ ligger till grund för det som i dag kallas deras ”Ett-Kina”-princip.
Utöver det historiska narrativet brukar Kina basera sina anspråk på Taiwan på FN:s resolution 2758, en resolution som fastslår Folkrepublikens rätt att representera Kina i FN. Detta tolkar de sedan som att alla har skrivit under på deras ”ett-Kina”-princip vilket inte är fallet.
För oss känns det hela absurt, särskilt med tanke på att resolutionen inte ens nämner Taiwan eller tar upp något som har att göra med Taiwans representation. Faktum kvarstår att Taiwan aldrig någonsin har tillhört Folkrepubliken Kina, inte ens för en dag och Taiwans befolkning vill bevara den internationellt erkända status quo för att desarmera konflikten.
I Kinas vitböcker om Xinjiang och Taiwan tar de upp sitt förslag på en fredlig lösning, något som de kallar ”Ett land, två system”, en policy som de anser har varit en rungande succé i Hongkong. Efter att ha bevittnat det som skett i Hongkong är det dock inte svårt att avfärda förslaget som ett totalt misslyckande.
När då Human Right Watchs tillförordnade direktör nyligen skriver “Det har aldrig varit så viktigt för FN-systemet som nu att stå upp mot Peking och stå upp för offren” kan jag inget annat än att instämma. För just nu låter vi ett land som ser nedmonteringen av yttrandefrihet och brott mot mänskliga rättigheter som framgångar, diktera historieskrivningen och hålla taktpinnen i internationella sammanhang. Vi måste verkligen stå upp mot dem, för offrens skull.
De blir mer och mer uppenbart att de auktoritära regimerna närmar sig varandra och lär sig av varandra. Det borde höjts många ögonbryn när Kinas Ambassadör i Sverige jämförde Taiwans regering med Nazityskland och när deras utsände i Frankrike sa att ”efter återföreningen kommer omskolningen”. Det är dags för oss att fördöma deras agerande och närma oss varandra i olika typer av samarbeten. Ett enkelt sätt för det globala samfundet att tydligt markera missnöje gentemot Kinas förtryck och vapenskrammel är att stödja Taiwans deltagande i olika internationella konferenser, som exempelvis FN-organet Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) möte nu i månadsslutet.
Taiwan är redo att stå upp för sin svårförvärvade demokrati och välkomnar alla utsträckta händer. Kinas kamp sker med hjälp av hot, rakter och drönare. Vår kamp och vårt försvar sker genom att bygga broar.
Låt mig omformulera citatet från Kinas utläggning. Det är inte fakta som talar högre än ord utan handlingar. Låt det därför också vara våra handlingar som ligger till grunden för vårt anseende och erkännande.