Utvärderingen konstaterar att partiet ”oaktat enskilda ljusglimtar” gjorde ett dåligt riksdagsval. Men kristdemokraterna är lite väl hårda mot sig själva. Ett tapp på 0,98 procentenheter gav ett valresultat på 5,34 procent i riksdagsvalet. Det är inte katastrofalt med tanke på att partiet ofta har räknats ut och stundom varit nere under tre procent i opinionsmätningarna.
Partiet ökade dessutom i kommun- och regionvalen där man i genomsnitt fick 5,4 respektive 7,3 procent. I båda fallen var genomsnittliga ökningar med 0,2 procentenheter. KD håller alltså ställningarna. Men det finns intressanta reflektioner som kan göras från valresultatet.
Historiskt har Kristdemokraterna varit starkt koncentrerade till områden med stark frikyrka. Men nu är det där man tappar mest. I till exempel Jönköpings län backade partiet från 11,95 till 9,31 procent i riksdagsvalet. Jönköping var också en av få regioner där man backade i regionvalen.
Samtidigt har partiet brutit in i många av de områden som tidigare var vita fläckar på den kristdemokratiska kartan. Till exempel återtog man mandat i Region Norrbotten och finns därmed representerade i alla regioner. Det är viktigt eftersom det gör KD till ett ”hela-landet-parti”. För ett mindre parti är det ingen självklarhet att finnas i alla regioner. Liberalerna saknar representation i åtta regioner och Miljöpartiet i tretton.
Att man tappat just i frikyrkobygder är inget som går omärkt förbi i partiets interna debatt. KD har haft en egenhet att värdera vissa av sina väljare högre än andra. De så kallade kärnväljarna har ansetts viktigare då de är mer engagerade och pålitliga än de som lockats att rösta för stunden.
Mellan raderna i valutvärderingen går det att utläsa en lokal kritik i till exempel Jönköping mot partiets nya politiska profil. Företrädare där har efterfrågat en mjukare linje än den som partiet antagit under Ebba Busch.
Att KD blivit för hårt för de traditionella frikyrkoväljarna är ett narrativ som ofta upprepats av KD:s politiska motståndare. Bildsättningen har varit att de medkännande kristna har gått till partier som S och C. Men valutvärderingen konstaterar att någon sådan väljarflykt inte syns i statistiken. Tvärtom går tidigare KD-väljare nästan uteslutande till M och SD.
Kanske kan man därför ana att det egentligen inte är partiets nya profil som är problemet i frikyrkobygder utan att partiet där inte alltid följt med i förändringen. Då har kan väljarna ha gått till andra partier som mer övertygat driver den politik de vill ha.
Överlag bör Kristdemokraterna vara nöjda med sitt valresultat. Partiet höll ställningarna och ingår nu i regeringen. Att man finns över hela landet och har en mer jämn spridning över olika grupper i valmanskåren bör också ses som goda förutsättningar inför framtiden.