Andersson har förklarat att hon har talat med Karkiainen och att hon har fullt förtroende för att heilandet, ironiskt eller ej, inte återspeglar ministern värderingar. Inte då. Inte nu.
Någon vidare förklaring till varför det får vara bra så ges inte. Karkiainen får inte ens en offentlig smäll på fingrarna. Detta från partiet som tidigt institutionaliserade idén att varje uttryck som ens kan uppfattas som främlingsfientligt måste tabubeläggas av politiska skäl. I stället får vi helt enkelt nöja oss med att vi ska tro på hennes utsaga om att det kan ha skett men att det då måste ha varit ironiskt. Det enda skälet till att vi förväntas tro på detta är att Karkiainen är socialdemokrat.
Detta förstärks av ett Facebookinlägg från Kata Nilsson, tidigare politisk redaktör i Piteå-Tidningen och nu strategisk kommunikatör för S i Norrbotten. Nilsson diskvalificerar där tolkningsmodeller som inte är acceptabla. Det var ingen obetänksam ungdomssynd för unga gör inga sådana. I själva verket var det inte ett heilande och om det ändå var det så var det ironiskt för det har Karkiainen sagt och hon är socialdemokrat och måste bli trodd.
S vill således både ha och äta sin högerextrema kaka. Partiet har i år ägnat mycket tid och möda åt att försöka utmåla Moderaterna och Kristdemokraterna som hot mot demokratin men kräver att väljarna ska acceptera utsagor om ironiskt heilande från de egna leden enbart för att de kommer därifrån. Dubbla måttstockar räcker knappt till för att beskriva detta.
Statsministern har därtill förklarat för civilministern att det förväntas att hon tar tydlig ställning mot rasistiska symboler. Detta enligt Karkiainens egen beskrivning på Facebook. Hon skriver där även bland annat om en tröja som hennes sambo har som hon ska ha bett honom slänga flera gånger vilket han inte gör eftersom han tycker om sin tröja. Hon påminner om att hon inte är ansvarig för hans klädval.
Och så var det ju det här med sydstatsflaggan i sambons bands replokal. I inlägget skriver Karkiainen att hon förklarat för statsministern att hon givetvis borde ha tagit tydligare avstånd från den i intervjun med Expressen. Hon skulle ha förklarat hur oacceptabel hon faktiskt anser att den är och inte bara konstaterat att hon inte bestämmer hur de dekorerar sin lokal.
Problemet är förstås att Karkiainen inte anser att flaggan är oacceptabel. Hade hon faktiskt tyckt att den var det hade hon inte besökt replokalen gång på gång på gång. Hon hade inte gnabbat med sin sambo om hans sydstatströja år ut och år in. Hade hon ansett att sydstatsflaggan var en otvetydigt rasistisk symbol och att det faktiskt var oacceptabelt så hade hon inte accepterat dem. Men det har hon gjort.
Civilminister Ida Karkiainen har de facto accepterat dessa sydstatsflaggor i flera år. Att hon nu säger att hon anser att de är tydliga rasistiska symboler förändrar inte hur hon har förhållit sig till dem. Det leder bara till fler frågor. Och det gör inte statsministerns krishantering mindre hycklande.