Bakgrunden är att det sedan år 2013 är tillåtet för en biologisk kvinna att byta juridiskt kön till man utan att genomgå en sterilisering. Därför kan det hända att en person med manligt personnummer föder barn. Det är för att dessa personer inte ska känna sig exkluderade som utredaren vill göra bytet.
Och det är mot detta som Tidöpartierna nu börjar reagera. Invändningarna är delvis olika. Sverigedemokraterna påminner om att det bara är biologiska kvinnor som kan föda barn. Liberalerna och Moderaterna väljer att betona att abortlagen från början kom till som ett rättighetslag för att skydda kvinnor.
Inget av argumenten verkar dock blidka de rödgröna partierna som hittills tycks vilja fortsätta på den inslagna vägen och stryka ordet kvinna.
Här kan man vara mest förbryllad över Socialdemokraterna. Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har strävat efter att delta i det så kallade kulturkriget med dess olika yttringar som wokeism och cancelkultur. Socialdemokraterna har delvis varit inne på samma linje, men partiet har också ett arv av verkligt jämställdhetsarbete. Och det brukar inte sällan vara klassiska feminister som hamnar i skottlinjen när transrörelsen driver sina frågor.
När 1177 för några år sedan hade samma debatt om att stryka ordet kvinna var det socialdemokraten, den tidigare utrikesministern och EU-kommissionären, Margot Wallström som försvarade att man fortsatt skulle tala om biologiska kön. Frågan är om inte S i sitt arbete för att bli ett mer klassiskt socialdemokratiskt parti igen borde lyssna mer på feministerna.
För problemet med att radera ord som kvinna från offentliga dokument är att den kvinnliga erfarenheten riskerar att gå förlorad. Det är till exempel svårt att tala om en könsmaktsordning eller att arbeta för ökad jämställdhet mellan könen om man inte anser att de biologiska könen finns. Om kön bara är någonting individen väljer blir det till slut meningslöst att diskutera kön i politiska sammanhang. Den som är missnöjd med sin lott kan ju då välja att registrera om sig.
Regeringens utredare hänvisar till att det är ”moderniserat språkbruk” att inte tala om kvinnor utan om personer. Frågan är dock om framtiden verkligen måste innebära att kvinnor raderas från språket. Kanske är det snarare så att regeringens utredare hoppat på en ängslig trend som redan håller på att vända.