Vid varje kris finns de som söker profitera på dem, av ett skäl eller annat. Detta märks inte minst på den mängd falsk information som nu sprids över världen, vilket har uppmärksammats av bland annat den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld i rapporten Informationspandemi. Däri belyser Patrik Oksanen och Henrik Sundbom hur olika aktörer använder sig av desinformation kring coronaviruset. Den kanske främsta statsaktören är Kina.
Coronaviruset kommer från Kina. Den kinesiska hanteringen av coronautbrottet ledde till att viruset spred sig som en löpeld över världen. Som en följd av de kinesiska besluten kan vi nu stå inför en omfattande, global recession. Det är en sammanfattning som är enkel, korrekt men framför allt oacceptabel för den kinesiska staten.
Kopplingen mellan coronaviruset och Kina är helt enkelt dålig pr. Därför har Kinas kommunistparti dragit igång en enorm propagandakampanj för att se om den kan göra globalt vad den med lätthet kan på hemmaplan: själv bestämma vad som är sant.
Detta inbegriper en rad klassiska drag. Inledningsvis fokuserade man på hur kraftfullt den kinesiska ledningen agerat för att rädda Kina från smittan. Det förklarades en den kinesiska kommunismens seger över den västerländska demokratin. Vilket annat land skulle med sådan brutalitet och ringa respekt för mänskligt liv och lidande kunna få kontroll över till och med ett virus?
Det finns förstås en poäng i detta. Det måste dock kopplas samman med att de blodiga kinesiska nyporna inte hade behövts om det inte vore för det kommunistiska systemet. Axios har gjort en sammanställning över utbrottets tidiga skede och vad det kinesiska styret gjorde för att mörka det (18/3). Frilansjournalisten Jojje Olsson har därtill gjort ett utmärkt arbete med att rapportera om processen på sin blogg inbeijing.se. Från att förtrycka kunskap om virusets existens till att beordra att prover förstörs tillsammans med resultat från tester.
Kina hade kunnat agera tidigare men följde sin kommunistiska ryggmärgsreflex och förtryckte sanningen och folket. En forskningsrapport från University of Southampton visar att om Kina hade vidtagit åtgärder tre veckor tidigare hade det globala antalet coronafall varit 95 procent lägre. En veckas tidigare agerande hade resulterat i 66 procent färre fall.
Steg två har varit en rad konspirationsteoretiska utsagor om att viruset inte ens kommer från Kina. Att det är ett vapen som har släppts löst i Kina. Huvudlinjen är att det kommer från USA. Men det viktigaste är att få många alternativ till sanningen i cirkulation.
Steg tre förefaller vara att attackera andra länder. Som vanligt på senare år står Sverige i främsta ledet. Propaganda har sällan ett enda syfte, så inte heller nu. Utöver att etablera bilden av Kina som coronavirusets baneman snarare än dess fodervärd försöker man även så split mellan länder och isolera dem som Kina har något otalt med.
För Sveriges del handlar det främst om vägran att acceptera behandlingen av den svenske förläggaren Gui Minhai. Så när Kina anklagar Sverige som har en av de lägre smittgraderna i Västeuropa för att ha gett kampen mot corona och för att vara en fara för andra länder är detta vad det faktiskt handlar om, vilket även Gunnar Hökmark (M) har påpekat.
Kina vill helt enkelt inte att vi talar om att coronaviruset kommer från Kina, att Kinas ledning fattat beslut som har förvärrat det globala läget många gånger om eller att detta kommer att leda till en global recession. Och det kommunistiska vidundret är berett att använda all sitt inflytande för att få oss att inte säga det.
Då är det faktiskt på sin plats att göra just det. Kanske är det alltså lika bra att börja kalla det för Kinaviruset?