Kan inte offra allt för artskyddet

Den lilla växten knärot står i centrum för allt fler landsbygdsdraman. Den är en av Sveriges vanligaste orkidéer och växer i nästan hela landet.

Knärot. Ett väldigt vanligt bekymmer för att vara en skyddad art.

Knärot. Ett väldigt vanligt bekymmer för att vara en skyddad art.

Foto: Wikimedia commons

Ledare2024-04-10 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Med sina små vita blommor och vintergröna blad är den lätt att hitta och känna igen. Precis som alla andra orkidéer är knäroten fridlyst.

Kombinationen vanlig, lätt att känna igen och fridlyst har dock blivit tacksam att missbruka för motståndarna till modernt skogsbruk. I och med att skogsägarnas avverkningsanmälningar till Skogsstyrelsen är offentliga kan de som inte vill se skogen skördas anmäla förekomst av knärot i området, vilket hindrar avverkningen.

Så här var det inte innan, men år 2015 började myndigheterna behandla avverkningsanmälningar som om de vore tillståndspliktiga, och gav med detta möjlighet för utomstående att överklaga. År 2020 kom ett prejudikat som möjliggör avverkningsstopp efter rapport om knärot, vilket ledde till en dramatisk ökning av rapporterade fynd. Mellan åren 2020 och 2023 ökade rapporterna av knärot med 1 300 procent.

Det blev ännu värre när de förmenta miljövännerna med hänvisning till sina egna rapporter överklagade ett antal avverkningar – och vann. I en serie ytterst märkliga domar inkluderar Mark- och miljööverdomstolen ersättning för stoppad avverkning i bedömningen. Detta är fel. Ersättningen ska inte vara ett argument för att begå intrång, utan en kompensation för intrånget i markägarens brukande.

Därför måste regeringen snarast anpassa skyddet för bland annat knärot till den bevisligen rika förekomsten. Eftersom det är en nationellt skyddad art är det regeringen som bestämmer, inte EU. Bäst vore ett förtydligande att artskyddsförordningen inte får försvåra så kallad pågående markanvändning. Till exempel avverkningar. Då hade fridlysningen kunnat bestå, och privatpersoner hade alltjämt inte fått plocka eller förstöra de skyddade arterna. Det är lätt gjort i och med att det bara är att ändra i förordningen, det krävs ingen ny lag. 

Skogsägare ska inte dras in i rättsprocesser med oklar utgång för att försvara sin grundlagsskyddade rätt att bruka sin skog. Sverige har dessutom inte råd att stå utan det välstånd skogen bygger. Enligt Lantbrukarnas Riksförbund innebär endast tio procent mindre avverkning minskade skatteintäkter om nästan tre miljarder kronor och att 11 000 arbetstillfällen riskerar att försvinna. Både M, KD och SD gick till val på att värna skogsägarna, och därigenom vårt välstånd. Det är dags att hålla löftet och ändra artskyddsförordningen.