Jurister ska inte förhandla betyg

Nyligen har det rapporterats att det blir allt vanligare att föräldrar tar med sig jurister till sina barns utvecklingssamtal.

Jurister i all ära, men de har i regel ingenting att göra på skolans utvecklingssamtal.

Jurister i all ära, men de har i regel ingenting att göra på skolans utvecklingssamtal.

Foto: Pixabay

Ledare2025-01-07 03:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Detta i syfte att utöva påtryckningar på lärare. Britt-Marie Selin, ordförande för Stockholmsdistriktet för Vi lärare, uppgav i en kommentar till SvD (2/1) att fackförbundet är väl medvetet om fenomenet.

Hon beskriver vidare hur jurister plötsligt kan dyka upp i dörren utan att vara föranmälda när det är dags för utvecklingssamtal eller om skolan gjort en orosanmälan. Det kan vara för att ifrågasätta betyg och bedömningar, eller om en elev misskött sig, begära ut namn på alla inblandade i syfte att skrämma. Får de inte sin vilja igenom hotar de ibland att anmäla till Skolinspektionen eller gå till tidningarna.

Fenomenet är dock inte sprunget ur tomma intet. Länge har det svenska skolväsendet präglats av ett synsätt där eleven och dess föräldrar aldrig, eller i alla fall ytterst sällan, har fel. Detta tycks ha skapat incitament för föräldrar och elever att utnyttja de processer som inrättats i all välvilja för att värna elevernas rättigheter.

Men skolans huvuduppdrag är faktiskt inte att förhandla med jurister om enskilda betyg eller avsätta administrativa resurser för att tillmötesgå påtryckande föräldrar. Det är att förmedla kunskap till eleverna. Den ökade arbetsbelastning som följer av en liten grupp rättshaveristiska föräldrar riskerar att underminera detta huvuduppdrag.

Detta är ett ofog som måste bekämpas. Skolverket måste peka med hela handen för att få bukt med det växande problemet. Den "naivitet", eller "dumsnällhet" som präglar synen på elever och deras föräldrar måste omprövas. Till att börja med kan man sätta upp tydliga regler kring när en jurist får följa med på möten mellan skolpersonal, elever och vårdnadshavare. Tillfällen som torde vara tämligen få.

Det handlar också om morgondagens lärare. De som söker sig till läraryrket gör förmodligen det för att de vill undervisa, snarare än att hantera elevers familjejurist. Att hantera rättshaverister på ett ändamålsenligt sätt blir därför också en fråga om att säkerställa framtidens kompetensförsörjning.

Elevers rättigheter måste kunna tillvaratas utan att deras lärare tvingas ägna en allt större andel av sin tid åt att hantera orimliga krav från enstaka föräldrar. Något som i sin tur också riskerar att få negativa effekter på resten av eleverna. Vem värnar deras rätt till en god utbildning?