De senaste dagarna har Kurirens läsare kunnat ta del av en stor artikelserie om hederskulturens verkningar i Norrbotten. Viktig och god journalistik. Detta är ett fenomen som måste lyftas fram i ljuset.
Det är också värt att lyfta fram rättsväsendets svårigheter att lagföra hedersbrott. Hedersbrott är ju inte ett brott i sig utan består av i sig kriminaliserade handlingar som utförs i en viss kontext som vi har bedömt särskilt graverande och därmed även straffvärdig.
Tyngdpunkten tenderar som vanligt att hamna på att kontrollera unga kvinnors beteende, men såväl flickor som pojkar drabbas och växer upp med mycket begränsade möjligheter att påverka sina liv. Det är förstås oacceptabelt. Men tycker ju i princip alla. Så gott som hela majoritetssamhället är helt överens om att hederskulturen är förkastlig och inte accepteras där.
Men det är förstås inte i majoritetssamhället som hederskulturen praktiseras. Det sker i utanförskapet, i segregationen. Hederskulturens utbredda förekomst är ett resultat av den huvudlösa migrationspolitiken som gjorde en fungerande integration omöjlig. Människor som lever utanför majoritetens gemenskap kommer att ha svårt att assimilera sig in i det nya samhället.
En fungerande integration bygger på småskalighet och personliga möten mellan de nyanlända och etablerade svenskar. De kontaktytorna kan ta sig många former. Från språkcaféer och middagsinbjudningar till småprat vid förskolan och i lekplatsen. Föreningslivet ska inte heller underskattas i sammanhanget. Alla är de ovärderliga och även om det har dykt upp nya tjänster för att underlätta olika möten av det här slaget är behovet betydligt större än tillgången.
Integration är helt enkelt inte en verksamhet som skalas upp särskilt väl. Det mellanmänskliga mötet kan inte ersättas av samhällsundervisning i storklassformat. SFI kan inte ersätta att lära sig svära över ett par glas vin.
Men kanske kan vi försöka göra mer av det småskaliga. Fler av oss skulle kunna försöka göra en ansträngning. Det kan vara oerhört givande. Man får både lära känna nya människor och samtidigt göra en insats för ett mer sammanhållet samhälle där delade värderingar delas av fler.
Hederskulturen är en värderingsstrid som kommer att ta lång tid att komma till rätta med. De juridiska verktygen behövs och är viktiga, men för att ändra något behöver vi öka utbytet mellan nya och gamla svenskar. Det är det enda sättet.