Pehrson fick dock kämpa för att få flyt i sitt tal i Almedalen. Först mot tekniken, då telepromptern som han skulle läsa från stakade sig. Pehrson hade uppenbarligen svårt att anpassa tempot. Han fick också kämpa med såväl innehåll som struktur vilka inte omedelbart entusiasmerade publiken.
För den som hade lyssnat på partiledarna för M och KD hålla tal tidigare under veckan, var det heller inte mycket som utmärkte just Pehrson. Han talade om att bryta utanförskapet, att arbete ska löna sig och om att bekämpa brottsligheten. Inget fel med det, det är centrala uppgifter för en ny regering, men för tredje gången började det bli lite tjatigt.
Till slut släppte dock osäkerheten, när Pehrson började tala om det han verkligen brinner för. En politik för hela samhället. Det är något som ligger i Liberalernas dna, det gamla namnet Folkpartiet skulle symbolisera att det kämpade för folkets bästa som helhet – inte några sär- eller gruppintressen.
De som gör samhället starkt, menar Johan Pehrson, det är medelklassen. Ofta hånad som idé, består den i verkligheten av lärare, barnmorskor och poliser liksom ingenjörer, socialsekreterare och småföretagare – samhällsbyggarna. De är den breda mitten i Sverige och bör både få större möjligheter att leva ett bättre liv, och öppnas för fler så att den kan bli ännu bredare.
För att alla svenskar ska få möjligheten att bli en del av medelklassen kommer Pehrson också kämpa för en likvärdig, kunskapsbaserad skola. En skola som hjälper den som ligger efter, varför Liberalerna lovar 2,5 miljarder kronor för att anställa 1 000 nya speciallärare. Men även en skola som stöttar den som ligger före, genom fler spetsklasser.
Ett verkligt folkparti måste också kämpa för dem som inte får chansen att komma in i det svenska samhället. Pehrson lovar därför att bekämpa ”separatisterna” i utanförskapsområden – ett begrepp lånat av Frankrikes liberala president Macron. Det beskriver de islamistiska krafter som vill bryta sig loss från Sveriges liberala värderingar. När föräldrar inte tar hand om sina barn, utan fostrar dem in i klasstrukturer och hedersförtryck, måste övriga samhället, genom skola och socialtjänst, träda in.
Johan Pehrson har kämpat mot dåliga opinionssiffror och strulig teknik. Han är villig och redo att fortsätta kämpa för ett fritt och öppet samhälle för alla i Sverige. Folkpartiet är tillbaka.