Centertoppen Anders W. Jonsson tillstod i Dagens Industri att satsningen på sänkta arbetsgivaravgifter för unga är Svenskt näringslivs reform. För detta har han fått utstå en hel del kritik och tråkningar, mycket av det befogat. Men vad man än anser om vad han sade var det befriande att höra en politiker säga som det är. Det blir allt ovanligare och det är ett problem.
I Analekterna, en av de centrala texterna i konfucianismen, presenteras idén om rättelsen av namnen. Ett resonemang som har mening ännu i vår tid. Det går ut på att ett välfungerande samhälle kräver att vi kallar saker vid dess rätta namn. Om orden vi använder inte stämmer överens med verkligheten kommer det att leda till social oro, samhället kan inte längre fungera ordentligt. Så när en lärjunge frågar vad han skulle göra om han var guvernör svarar Konfucius att han skulle rätta till namnen.
En mer sentida referens i samma riktning är George Orwells 1984. Ett av de utmärkande dragen för det totalitära samhället som skildras är dess systematiska förvrängning av språket, kallat nyspråk. Genom att förvägra människor ord för att gestalta verkligheten kontrollerar man dem båda. Att hela tiden omges av ord som inte stämmer överens med verkligheten påverkar oss. Det bör oroa och få oss att ställa högre krav på de politiker som företräder oss.
Ett gott skäl till ökad vaksamhet är att användningen av nyspråk långt ifrån alltid är medveten. Se bara på benämningen av alla bombdåd som sprängningar. Ordvalet är som gjort för att invagga oss i falsk säkerhet, att ta udden av det som pågår. Men det ligger inget illasinnat bakom, ingen stor konspiration. Det har bara blivit så. Någon var kanske rädd att ta i för mycket och någon annan kanske skrev ned det inträffade för att lugna sig själv och vips så hade det satt sig.
Nyspråk som härstammar från politiken är dock nästan alltid avsiktligt. Att Centern behagade kalla sig för ett liberalt oppositionsparti efter att ingått ett långtgående samarbete i akt och mening att ge Socialdemokraterna regeringsmakten är ett sådant bedrägligt exempel. I förlängningen omöjliggör detta det politiska arbetet.
Så länge debatten är fixerad vid frågan om hur verkligheten ser ut når vi inte stadiet där vi kan diskutera lösningar – det politik är ämnat att handla om. Ett tydligt sådant exempel är frågan om kopplingen mellan migration och kriminalitet. S har under lång tid vägrat att erkänna att det finns sådan koppling och tar heller inte fram en politik för att lösa problemet eftersom man inte erkänner att det existerar. Av samma skäl kan S heller inte debattera andra partiers förslag utan får nöja sig med att dum- eller rasistförklara dem.
Ovettet att skilja ord från verklighet får reella konsekvenser som skadar människor. Vänsterns envetna beskrivning av Sverige som ett rasistiskt land har bidragit till att förstärka utanförskapet i invandrartäta bostadsområden. Att påståendet aldrig har varit sant har inte hindrat dem som velat främja sin egen sak och position. Där växer barn nu upp i tron på att samhället är stängt för dem, de struntar i skolan och idoliserar gängkriminella. Allt för att de lurats att tro att de aldrig kan bli en del av vår gemenskap. Det kommer att ta lång tid att ändra även om vi enas om hur världen ser ut.
Så i enlighet med Konfucius skulle jag också vilja se en rättelse av namnen. Att vi helt enkelt erkänner att när kartan och verkligeten inte stämmer överens är det kartan det är fel på.