Tiden har gett Kristdemokraterna rätt. Partiet föreslog i mitten av mars att det borde tillsättas en oberoende coronakommission för att granska, dokumentera och lära av statens krishantering. Det är två månader sedan.
Ledarsidan skrev kritiskt om förslaget när det lanserades. Det huvudsakliga skälet till detta var att det vore fel att störa den akuta krishanteringen. Situationen nu har dock en tydlig parallell i första världskrigets inledningsskede. För varje dag som går förlänger vi krisens förväntade livslängd med två dagar.
Mycket talar för att en kortare, intensiv kris med fördel granskas och utvärderas i efterhand, medan ett långt och utdraget förlopp tjänar, kanske till och med behöver, börja ses över när det fortfarande pågår.
Även Moderaterna har anslutit sig till denna uppfattning. Partiledare Ulf Kristersson riktade i går ett krav till regeringen att den kommission som regeringen har meddelat kommer att tillsättas någon gång efter krisen ska tillsättas före sommaren. Inrikesminister Mikael Damberg (S) avvisade dock tanken omedelbart.
Dambergs vägran motiverades med att det akuta krisläget måste gå över samt att det skulle sända fel signaler att tillsätta en kommission nu. Det förra skälet är överspelat från början, krisen har delvis ändrat karaktär och gått över i ett mer förvaltande skede även om det alltjämt görs en del stora insatser. Detta går dock att bedöma olika och argumentera fram och tillbaka kring.
Det andra argumentet är däremot direkt löjligt. Varför skulle svenska folket inte klara av att begripa att tillsättandet av en kommission inte innebär att faran är över? Det är ju samma folk som förväntas kunna begränsa smittspridningen med hjälp av statens luddiga rekommendationer. Om regeringen tror att folket är så dumt, varför ge oss den friheten?
Statsminister Stefan Löfvens (S) strategi under krisen verkar vara att försöka undfly ansvar i mesta möjliga mån. Det är inget nytt. Under migrationskrisen fick dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) möta allmänheten och EU sades bära ansvaret för att göra något.
Nu sparras framför allt socialminister Lena Hallengren (S) och regeringen måste hoppas att Folkhälsomyndigheten löser alltsammans. Allt för att försvåra ansvarsutkrävande efter krisen.
En kommission som påbörjar sitt arbete nu skulle förenkla ansvarsutkrävandet genom att förloppet kan ges en mer detaljerad och nyanserad bild. Varför regeringen är så emot det får var och en fundera på.