Högsta domstolen ska nu pröva om en pojke född år 2006 gjort sig skyldig till brott mot knivlagen efter att ha haft ett multiverktyg i handskfacket på sin a-traktor. Verktyget hade hans far lagt dit i syfte att sonen skulle kunna åtgärda eventuella fel på a-traktorn.
En oenig tingsrätt, rådmannen ville fälla, menade att innehavet var befogat då syftet var att ha ett verktyg för att kunna laga a-traktorn och meddelade friande dom. Åklagaren överklagade, och i hovrätten fälldes pojken eftersom rätten menade att det inte var befogat att inneha verktyget för eventuella framtida reparationer.
När rättsväsendet silar mygg och sväljer kameler urholkar det sitt eget förtroende hos dem som från början har ett ganska sunt rättsmedvetande. Rättsväsendet tar i med hårdhandskarna och upprätthåller stenhårt lagen mot människor som brustit, ibland knappt ens det, men förmår inte att i tillräcklig omfattning hitta och straffa de som med vett och vilja gör fel och som det allmänna rättsmedvetandet säger är det riktiga problemet. Till exempel gängkriminella och stöldligor.
Det är i dag samma straffvärde på att ordna fram mordvapen i en gängkonflikt som det är att under ett år få mer än två kattkullar utan att i förväg ha anmält det till länsstyrelsen. Må vara att man upprätthåller lagen, men man upprätthåller inte ordningen.
Lägg därtill att alla som är någorlunda bevandrade i internet har sett otal filmer på hur grupper ostraffat beter sig illa mot polisen. Men hade en vanlig löntagare eller a-traktorungdom gjort så hade det renderat i både ett knä i ryggen och en tur inför skranket.
Det är svårt att skaka av sig känslan att vi inte är lika inför lagen och att det är vanligt folk som dragit det kortaste strået. När rättsväsendet inte klarar av att stävja systemhotande kriminalitet men jagar jägare med helikopter och sätter dit folk för innehav av multiverktyg uppstår bilden att rättsväsendet tar ut sina tillkortakommanden på gängsidan över lätta byten som vanligt folk. Givetvis ska även mindre överträdelser hanteras men det måste vara uppenbart att rättsväsendets prioriteringar gagnar samhället och är till för att skydda gemene man mot brottslighet.
En sådan misstro riskerar i det längre perspektivet också att stå i vägen för de nya verktyg och straffskärpningar som krävs för att komma till rätta med gängkriminaliteten. Få lär vara pigga på fler hemliga tvångsmedel om de inte tror att de hindrar gängmord, bara hämmar folks privatliv.
Ett system som tar i med hårdhandskarna mot vanligt folk men inte löser vad gemene man anser vara riktiga brott kommer aldrig vinna legitimitet. En fungerande rättsstat kräver att de som gjort små eller inga fel alls inte ska behöva oroa sig för varken att bli utsatta för brott eller bli behandlade som brottslingar.