Sedan förra måndagen har terrororganisationen Hamas attackerat Israel med raketer från Gaza. Israel försvarar sig men möts i sedvanlig ordning av fördömanden från stora delar av världen.
Utrikesminister Ann Linde (S) fördömer Hamas "urskiljningslösa våld" men lägger ändå ett särskilt ansvar på Israel för att få till en fred. Det är bara poserande. Linde begriper givetvis att det här våldet kommer att upphöra först när Hamas beslutar sig för det. Något som förmodligen kommer att inträffa först när raketerna har tagit slut. Sedan bygger man upp ett nytt lager.
I går hade över 3 200 raketer avfyrats av främst Hamas, men även Palestinska islamiska jihad – en mindre och ännu mer radikal terrorgrupp. Israels ambassadör i Sverige, Ilan Ben-Dov, påminde vid en pressbriefing i går om när Sverige utsattes för ett terrordåd. Varje raket som avfyrats mot Israel är ett terrordåd, poängterade han riktigt.
Det finns ett slags outtalad förståelse att Israel måste stå ut med de här eviga terrordåden. Och, som utrikesministern konstaterade, de är urskiljningslösa. Hamas försöker aktivt skada så många civila som möjligt. De avfyrar sina raketer från skolor, sjukhus, förskolor och mediehus för att göra det svårare för Israel att slå tillbaka. Till skillnad från Hamas gör Israel sitt yttersta för att inte skada civila. Det israeliska försvaret knackar på först och ger alla civila tid på sig att evakuera. Men man måste slå ut Hamas infrastruktur. Något annat val finns inte. Alla stater har en skyldighet att skydda sina medborgare.
Israel är ett demokratiskt ljussken i ett despotiskt mörker. Det är inte Israel som står i vägen för fred utan det palestinska ledarskapet, särskilt i form av Hamas. Linde hänvisar till ockupation, men Gaza där Hamas styr är inte ockuperat. Hamas betraktar dock Israels själva existens som illegitim och slåss för att radera landet från kartan. Landets representant i Sverige är kritisk till att Israel försvarar sig.
Det går inte skapa fred med en fiende som inte ger sig förrän den andra är död. Linde borde rikta ansvaret mot dem som begår våldet – Hamas – och dem som betalar det – Qatar. Det skulle kanske inte vara lika populärt bland Lindes egna väljare, men det skulle vara betydligt ärligare och värdigare den humanistiska stortmakt som hon representerar. Det är förvisso en gammal sanning att krigets första offer är sanningen, men Sverige är faktiskt med i striden.