Axén Olin syftar på partikollegan Kinberg Batras famösa uttalande att stockholmare är smartare än lantisar. Det är tydligt att det i delar av M råder sorg över att inte längre få vara med och styra Stockholms stadshus. Hur detta blivit landsbygdsväljarnas fel är desto mer oklart.
I synnerhet då hon själv sätter fingret på svaret i samma intervju. Alldeles för få i Stockholm vet vad Moderaterna vill. Det är inte så konstigt. Det är märkligt när företrädare för ett borgerligt parti samarbetar med Miljöpartiet. Om Stockholmsmoderaterna inte insåg det i förväg borde de i alla fall ha märkt det i efterhand.
De egna tillkortakommandena skyller man på att M på riksplanet samarbetar med SD. Det är förvisso ingen orimlig tanke att vissa stockholmsväljare misstror M på grund av SD. Ute i regionerna litar man ju inte på M grundat i stockholmsmoderaternas samarbete med MP.
Det här är emellertid inte ett olösligt problem. Det räcker med att se sig om i det egna partiet. De moderater som pratar om sin egen politik drar röster. De som pratar om andras politik gör det inte. Det är trots allt svårt att ta ledartröjan när man inte aspirerar på den och i stället låter diskussionen präglas av hur man förhåller sig till andras politik.
Att M:s egen eftervalsanalys visar att det finns en större andel högerväljare i Stockholm jämfört med på landet är också värt att notera. På landsbygden är 17 procent liberala, 21 procent konservativa och 13 procent nationalistiska. I Stockholm är 33 procent liberala, 21 procent konservativa och fem procent nationalistiska. Ideologiskt är det en stabil högermajoritet. Men när högerväljarna röstar på vänsterpartier är något fel.
Både anledningar och botemedel till detta har under lång tid tröskats fram och tillbaka. Ofta landar man i att politiken inte varit progressiv nog, eller halvfärdiga resonemang om att stockholmare är ”annorlunda”. Snart kanske man äntligen inser att lokala moderata företrädare i Stockholm valt ett spår väljarna inte vill ha.
Det är inget man löser med mer av den varan. Signalpolitik och politiska slagord röjer ingen snö, fyller inte hålorna i asfalten och borgar inte för trygghet och fungerande skolor – varken i staden eller på landet. Det är också ironiskt när människor som ser samarbetet med SD som något problematiskt själva delar upp människor, och samtidigt placerar sig själva i den bättre upplysta och bildade kategorin.
Ska man vinna val är Stockholm lika viktigt som resten av landet. Därför är det angeläget att de moderata företrädarna i staden inser att deras tapp inte kan lastas väljarna, och att man inte lockar högerväljare med mer vänsterpolitik. Ju fortare Stockholmsmoderaterna börjar föra traditionell moderat politik, desto fortare växer partiet och Axén Olin slipper fundera på hur lantisarna förstör partiet.