Fyra fall av våldtäkt mot barn slutar med fem års fängelse för den knappt 30-årige Kirunabon. Detta slog Hovrätten för övre Norrland fast i en dom i tisdags. Fallet illustrerar flera problem med våldtäkter mot barn som samhället har svårt att hantera.
Många barn som utsätts för våldtäkt sluter sig, i likhet med flickan i det nu aktuella fallet, och berättar inte för någon. Det kan bero på att man hoppas att det ska gå över, att det inte ska hända igen om man bara låter det bero. Det kan handla om att man inte förstår vilket allvarligt brott man har utsatts för. Eller för den delen för att man inte törs, hot om repressalier är inte ovanligt. Gärningsmän sätter ibland offret i en svår mental sits genom att hota att ta sitt live om de berättar.
Vuxna märker ofta bara att unga mår dåligt men får aldrig veta varför. Barn och unga som alls berättar gör det oftast för en vän. Det lägger ett stort ansvar på dennas axlar, något som vi måste bli bättre på att lära barn att hantera. Alldeles för många kommer att hamna i en sådan situation och då underlättar det om de fått lära sig i förväg vad de bör göra.
Ytterligare ett bekymmer är att straffen inte motsvarar brotten. Fem års fängelse för fyra våldtäkter mot ett barn må kännas som mycket i en svensk kontext men det är inte tillräckligt. I måndags kom domen i det så kallade Kimstadsfallet från Norrköpings tingsrätt. Den nästan 40-årige gärningsmannen dömdes för grov våldtäkt mot barn, människorov och synnerligen grov misshandel – av en nioårig flicka – till elva års fängelse. Också det är ett hårt straff men inte närheten av tillräckligt för att svara mot den hänsynslösa, livsfarliga gärning som hans offer, ett litet barn, måste leva med att ha utsatts för i resten av sitt liv.
Det är gott att regeringen har tagit bort preskriptionstiden för våldtäktsbrott mot barn. Men det är mer av en symbolisk åtgärd, betydligt viktigare vore att skärpa straffen. Gärningsmannen i Kimstad var villkorligt frigiven efter att ha dömts till fängelse i ett år och nio månader för ett annat sexbrott riktat mot barn. Det är inte i närheten av ett rimligt straff. Vuxna människor får aldrig förgripa sig på barn, men när så sker måste samhället visa med all önskvärd tydlighet hur avskyvärt detta brott är.
Sexualbrott riktade mot barn inträffar varje dag och hör de till de absolut grövsta brotten som går att föreställa sig. Ska barn och unga skyddas från övergrepp måste straffen stå i proportion till detta.