Svenska Nyhetsbyrån har talat med kulturjournalisten Gunilla Kindstrand, som bland annat har varit med och tagit fram Nordisk kulturfonds nya kulturpolitiska antologi Speglingar.
Hur borde kulturpolitikerna prioritera, under och efter pandemin?
– Pandemin har förändrat många relationer, till hemmet, arbetet, familjen, naturen, och självklart också till kulturen. Min gissning är att lokal kultur kommer att hamna mer i fokus. Före pandemin talades det ofta om att den kommande lågkonjunkturen skulle skaka om de strukturer som kulturpolitiken lever i, men pandemin förändrade helt relationen till kulturekonomi och kulturstöd. Vi närmar oss nog en punkt där prioriteringarna kommer att bli mera akuta. Vilken konst, vilken kultur är viktig att stödja för vår och kommande generationers skull? I den diskussionen borde fler delta.
Finns det en konflikt mellan stad och land inom kulturen?
– Ja, definitivt. Jag menar att idén om konstnärlig kvalitet allt tydligare filtreras genom ett Stockholmsperspektiv och genom ett raster av urbana erfarenheter. Det finns flera orsaker till det och medieomvandlingen har spelat en stor roll. Inga medier bevakar i dag hela Sveriges konst- och kulturliv. En stor del av det professionella kulturutbudet recenseras eller uppmärksammas inte alls av medierna längre. Det är i de större städerna som synligheten, och därmed publiken, pengarna och arbetstillfällena, finns.
– Det här har skapat en föreställning om att hög konstnärlig kvalitet lättare uppstår i det urbana. Att myndigheternas kvalitetsbedömare oftast rekryteras ifrån samma, smala erfarenhetsområde och kretsar förstärker tendensen. Det här gör kulturlivet fattigare än vad det borde vara. Det är intressant att jämföra med Norge, där konstnärlig kvalitet tydligare kopplas till specifikt sammanhang. Där finns heller inte samma absoluta motsättning mellan det vi i Sverige kallar ”professionell” respektive ”amatör”.
Går det att vända storstadsfokuseringen?
– Hittills har det funnits en ovilja att ta upp problemet. Kulturdebatten har sina egna regler och det finns en tyst överenskommelse om vilka frågor som inte kan eller ska lyftas. Det talas emellanåt om den tilltagande ängsligheten i kultursektorn, vilket kan tyckas paradoxalt i en bransch som ofta berömmer sig med att bära yttrandefrihetens fana högt.
Hur har pandemin påverkat kultursektorn?
– I en rapport från Stockholms stad, om pandemins följder för kulturlivet, uppger var tredje intervjuad att verksamheten kommer att vara mindre efter pandemin. I Norge förbereder sig 23 procent av skådespelarna, dramatikerna och regissörerna på att byta bransch. Det ser ut som om vi går mot en, säkert smärtsam, kreativ förstörelse där gamla aktörer tvingas dra sig tillbaka men där nya samtidigt får möjlighet att ta plats.
– Kultursektorn har också fått ett digitalt genombrott, precis som så många andra områden i samhället. Digitala kanaler kommer aldrig att kunna ersätta det verkliga publikmötet, men en del musik och scenkonst har haft förvånansvärt höga digitala publiksiffror. Under två vårmånader förra året tog till exempel närmare 300 000 personer del av någon av Göteborgssymfonikernas konserter på nätet, enligt SVT.
Vill publiken betala för det digitala innehållet?
– Det återstår att se. Men nu har man erfarenheter som alla aktörer måste fundera över när restriktionerna ska lätta. Det gäller ju inte minst Operan och Dramaten som finansieras av oss alla men som har svårt att nå utanför Stockholm. Under många år har de haft uppdraget att digitalisera en del av sitt utbud, men det har inte slagit igenom, förrän nu.
Vad gör det digitala formatet med publiken?
– Begreppet publik har så många, spännande dimensioner. En publik består förstås av en mängd individer men är också en sorts föreställd gemenskap som uppstår genom att många delar en och samma konstnärliga upplevelse. I vissa fall tycks den här känslan kunna framkallas också via skärmar, särskilt om en föreställning eller konsert ges på ett bestämt klockslag och inte on-demand. Hur den här digitala relationen mellan utsändare och mottagare kan förfinas kommer att vara ett hett forskningsområde framöver, gissar jag.