Ryssarna siktar på att använda sin militära överlägsenhet för att så snabbt som möjligt ta huvudstaden Kyiv samt president Volodymyr Zelenskyj. De ryska styrkorna har avancerat mot Kyiv och slåss nu i stadens norra distrikt.
Ukrainas inrikesministerium säger sig ha delat ut 18 000 maskingevär samt ammunition till frivilliga. Staten uppmanar också invånarna att göra molotovcocktails för att försvara staden mot angriparna.
Den ukrainska stridsviljan är hög. Ryssland kan bomba sig till ett överläge men så fort det handlar om markstrid verkar ukrainarna helt överlägsna. Den motivation som finns i det försvarande lägret är omöjlig att slå. Många i den ryska armén vill nog helst inte attackera Ukraina, det är trots allt ett slaviskt systerfolk med vilket man har en lång historia. Som om Sverige skulle attackera Norge.
Men varje ukrainare verkar uppfylld av uppgiften att inte lämna över sitt land till Rysslands president Vladimir Putin med det egna livet i behåll. Det är en existentiell strid.
Och inte bara för Ukraina. Belarus är redan förlorat, de ryska trupperna kommer inte att lämna landet utan stannar för att garanterat slå sönder demokratirörelsen och säkra landets position som lydstat.
I frågan vilka åtgärder som vi bör vidta är det lämpligt att fråga sig vad Putins slutliga mål är. Vad är det egentligen som talar för att han skulle nöja sig med Ukraina? Belöningen ska gärna motsvara risken och Putin har tagit en enorm risk. Ryssland kommer att bli föremål för de hårdaste sanktionerna som har skådats. Marginalkostnaden för att fortsätta är således begränsad.
Stödet för Ukraina har visat sig starkt men inte så starkt att någon faktiskt hjälper till. Estland, Lettland och Litauen är lika svåra att försvara som vanligt för Nato. Och varför skulle Putin inte vilja göra en buffertzon av Finland innan landet plötsligt går med i Nato? Hur lång tid extra tar det att ta Sverige om man ändå är i farten? Kanske bara norra Sverige för att stärka greppet om Arktis.
Trots allt vi ser i nyhetsflödet känns detta avlägset. Det är det inte längre. Det har just blivit mycket mer sannolikt. Det saknas helt enkelt goda skäl för Putin att dra på sig omvärldens fulla vrede enbart för att uppfylla sitt mål till hälften.
Därför måste vi både förbereda oss på en fortsatt negativ utveckling och hjälpa Ukraina på alla sätt som vi kan.
Leve Ukraina. Leve hjältarna.