Mest anmärkningsvärt var att riksdagsledamoten Helena Lindahl inte fanns bland de tre kandidaterna. Helena Lindahl har ju varit den enda riksdagsledamot som öppet stått i opposition till Annie Lööf, och hon har också kandiderat till partiledarposten.
Att Lindahl inte är med är iögonfallande, och kanske förklaringen till att valberedningens representant valde att börja presskonferensen med att på förhand försvara den demokratiska processen i nomineringsarbetet. För ingen utomstående vet hur många nomineringar de olika kandidaterna har fått, eller av vilka kretsar och distrikt. Det är också oklart vad det innebär att ett distrikt ställt sig bakom en kandidat då inga distriktsstämmor har hållits.
I praktiken har det knappast kunnat ha förekommit särskilt mycket intern debatt. Och den nuvarande partiledningen måste ha haft stort inflytande över vilka som fått bli kandidater. Centerpartiet hade kunnat undkomma kritiken genom att faktiskt låta Lindahl vara med som kandidat. Det hade också visat att man faktiskt var beredd att gå till botten med det dåliga valresultatet.
I stället blev det nu tre ganska ofarliga kandidater. Muharrem Demirok från Linköping är en omtyckt mittenkandidat som representerar det nya urbana Centerpartiet, men som uppfattas ha små chanser att vinna. Hans kandidatur ses mer som ett varumärkesbygge inför framtiden.
Elisabeth Thand Ringqvist är fortsättningen på Annie Lööf-falangen. Hon är invald för Stockholm och beskrivs som företrädare för en företagarvänlig falang. Hon talade i sin presentation om framtiden som hotad av konservativa. Samtidigt betonade hon att hon vill ha ett borgerligt centerparti. Det låter som Lööfs och Martin Ådahls ideologiska karta.
Mest alternativ i sammanhanget blir därför den tredje kandidaten: Daniel Bäckström från Säffle. Ideologiskt sägs Bäckström ha varit motståndare till januariavtalet, han är uttalad försvarsvän och partiets talesperson i landsbygdsfrågor. Om han blir vald säger Bäckström att han vill jobba på ett pragmatiskt sätt och försöka föra upp försörjningsfrågorna på den politiska agendan. Som kuriosa kan nämnas att han är ordförande i riksdagens kristna grupp och att han gick till val på en minskad vargstam.
Summa summarum: Även om Bäckström aldrig varit någon uttalad kritiker av Annie Lööfs linje är han det tydligaste landsbygdsalternativet av de tre kandidaterna.