Förutom ett oroligt omvärldsläge med kriget i Ukraina, och en fortsatt osäker Natoprocess i dess skugga, har Ulf Kristersson fått ta över statsministerposten mitt i en ekonomisk kris med rekordhög inflation och historiskt snabba räntehöjningar. Finansminister Elisabeth Svantesson har återkommande hänvisat till att den ekonomiska politiken inte får bli för expansiv, vilket präglade regeringens första budget. Den innehöll varken skattesänkningar på arbete eller sparande, som partiet annars hade lovat.
Moderaterna kan dock inte hänvisa till det ekonomiska läget hur länge som helst. När inflationen, enligt prognoser, börjar vända neråt i höst bör den då kommande budgeten sätta tonen för resten av mandatperioden.
På andra profilområden som brottslighet har reformviljan varit både tydligare och snabbare. Våldsvågen i Stockholm som inleddes före jul har understrukit angelägenheten. Även om det än så länge mest har handlat om att tillsätta utredningar för att realisera Moderaternas ambitioner har justitieminister Gunnar Strömmer stakat ut en tydlig riktning. Detsamma gäller migrationsminister Maria Malmer Stenegards arbete för att lägga om migrationspolitiken, där resultat redan börjat märkas. Europas migrationstal har återigen börjat öka i mycket snabb takt, men den här gången utan att Sveriges tal påverkats nämnvärt. Politik har signalvärde.
Där har det också betydelse att biståndsminister Johan Forssell signalerat att Ukraina och närområdet kommer vara biståndets fokus, samtidigt som biståndsmyndigheten Sidas budget för information och kommunikation kraftigt minskas. På samma tema tycks utrikesminister Tobias Billström göra upp med den svenska självbilden som världens moraliska stormakt, på goda grunder. Moderaterna har mycket att få ordning på inom Sveriges egna gränser, av mer grundläggande karaktär.
Elförsörjningen är kanske det viktigaste exemplet. Nu när vinterns krissituation förhoppningsvis är över måste Moderaterna – som var först med att föreslå det högkostnadsskydd som sedan blev ett elstöd – lägga allt fokus på produktionssidan. Att kärnkraft nu kommer att få byggas över hela landet är det första steget på en mycket lång resa. Om det är något Moderaterna – och hela regeringen – måste få ordning på är det detta. Även om arbetet sträcker sig över flera mandatperioder kommer väljarna att straffa partiet hårt redan i nästa val om det inte blir så.
Ingen trodde att Moderaterna skulle få ordning på alla Sveriges problem på 150 dagar, vad de politiska motståndarna än säger. Trots omvärldsläget har partiet börjat trampa upp en ny väg för landet efter åtta år av rödgrönt styre. Men Moderaterna har en lång väg kvar, och mycket kvar att bevisa.