Rasmus Paludan när han skulle bränna en koran i närheten av Turkiets ambassad i Stockholm. En händelse som skapade viss uppmärksamhet internationellt.
Frågan om det är rätt eller fel att tillåta brännande av koranen har stötts och blötts i Sverige, men den aktualiserades åter när Rasmus Paludan i januari brände en koran utanför Turkiets ambassad. Aktionen utlöste stora protester i flertalet länder i Mellanöstern och Turkiets president Erdogan har krävt av Sverige att förbjuda koranbränningar för att godkänna vår Natoansökan.
Den principiella frågan är huruvida medborgarna ska ha rätt att agera på ett sätt som kan uppfattas som hädiskt. Svaret på det måste, åtminstone för den som ser ett värde i det fria och sekulära samhället, vara ja. Det är och bör fortsätta vara den enskildes rätt att säga saker som kan såra andra människor. Det innebär inte att det är moraliskt rätt. Paludans aktion är givetvis förkastlig. Det innebär bara att det inte ska vara kriminellt att gå emot strömmen, även i de fall där väldigt många anser att det är fel.
Frågan kompliceras i och med Sveriges stora invandring, många gånger från länder där man inte har en tradition av att tillåta eller tolerera hädelse. När Stockholmspolisen menade att brännandet av koranen kan uppmuntra till terrorbrott hade den sannolikt inte fel. Men en princip betyder ingenting om man inte är beredd att riskera något för den. Det är Polisens jobb att skydda Paludan och allmänheten från terrorister, inte att blidka terrorister genom att tysta Paludan.
Något som däremot är värt att notera är dubierna kring just Paludan. TV4:s Kalla Fakta avslöjade nyligen att Paludan har kopplingar till Wagnergruppen via Vkontakte, Rysslands motsvarighet till Facebook (16/3). Om det är på uppdrag av Ryssland som aktionen genomförts utanför Turkiets ambassad handlar det om ryskt sabotage, vilket i så fall bör bli ett ärende för Säpo.
Turkiets president, den lille sultanen Recep Tayyip Erdogan har krävt att Sverige ska införa hädelselagar och förbjuda koranbränningar. Det kommer dock inte att ske.
Att Turkiet, och besynnerligt nog även i viss mån Ungern, kräver att Sverige ska förbjuda koranbränningar är inte ett krav som vi bör gå till mötes. Anledningen till att Sverige vill gå med i Nato är för att skydda våra medborgare och deras fri- och rättigheter från utländsk aggression. Till det ska nämnas att kravet är orimligt även av andra skäl än det principiella. Det finns nämligen redan Natoländer som inte förbjuder hädelse och det nämns inte heller i det trilaterala memorandum som Sverige, Finland och Turkiet gemensamt signerat.
Utrikesminister Tobias Billströms (M) ihärdiga förtydliganden att Sverige aldrig kommer att ge upp sin yttrandefrihet länder regeringen till heders.
Utrikesminister Tobias Billström (M) har agerat föredömligt i frågan genom att vägra att kompromissa med yttrandefriheten för att behaga Ankara. Det komplicerar vår Natoansökan, men det är en komplikation som vi måste acceptera när alternativet är att ett annat land försöker tvinga oss till grundlagsförändringar. Paludans aktioner är motbjudande, men så länge han inte arbetar för främmande makt bör de inte förbjudas.