En av de sämre sidorna med att jobba med politik är att man inte får stänga av det. För det vill man, ibland väldigt ofta och länge. Politiker är förstås bara människor och en viss grad av misstag får man lov att acceptera. Men man behöver inte acceptera att det hycklas om det. Och som det hycklas.
Statsminister Stefan Löfven (S) är en hyckleriets mästare. Hans besök i julhandeln förklaras i en intervju i SVT (8/1) med att han har förmåga att bedöma att det inte förelåg någon smittorisk just då samt att han inte kan handla på nätet. Han påstår att han aldrig har gjort det, att det är en generationsgrej. 1996 var internetpaketet årets julklapp i Sverige. Då var Stefan Löfven 39 år gammal. Socialdemokratins eget bildningsförbund ABF har sedan många år hållit kurser om grundläggande internetkunskap. Att statsministern inte skulle klara av att handla online för att hålla sig till de riktlinjer han dragit upp förr alla andra är nonsens.
Dessutom går statsministerns ansvar utöver vad som gäller för medborgarna i allmänhet. Han har ett ansvar att leda landet och att göra vad han kan för att ha förmåga att göra det. Att i onödan utsätta sig för risken att inkapaciteras är respektlöst mot medborgarna. Och det blir bara värre av att han gjorde det helt i onödan. Anspråken på en statsministers tid är många och för att han ska kunna utföra sitt uppdrag finns en lång rad av människor som på olika sätt hjälper till.
Att som statsminister försöka skyla över att ignorera sina egna förmaningar på det här viset är stötande. Detsamma gäller de övriga ministrar som ignorerade de pekpinnar de så glatt viftade med mot medborgarna.
Dessvärre är givetvis oppositionen full av lika goda kålsupare. De räddas formellt av att de inte faktiskt haft något ansvar för krisledningen, men att de så uppenbart väljer att blunda för sin roll för förebilder när det passar är lika anstötligt som när regeringen gör det. För de ser sig som föredömen annars. Mässar för oss om att hålla i och hålla ut. Och så fort det är några dagar extra ledigt så lämnade de landet.
Man blir ju nyfiken på hur resonemanget gick hos exempelvis moderata riksdagsledamoten Cecilie Tenfjord-Toftby när hon kom fram till att det var rimligt att kritisera statsministerns shopping som hon gjorde i en intervju med P4 per telefon – från Spanien.
Kopplingen mellan hyckleri och politik är dock betydligt mer beständig än att bara gälla corona. Stormningen av Kapitolium i USA:s huvudstad Washington, D.C., i onsdags har påmint om detta med all önskvärd tydlighet.
Somliga har svårt att erkänna att det var en revolutionär handling. Det framförs nu idéer om att det egentligen bara handlade om ett missförstånd. De trodde att de fick vara där. Det är väldigt svårt att förlika med vad som faktiskt inträffade. Att man forcerade avspärrningar, slog sönder rutor för att ta sig in och försökte bryta sig in i representanthusets barrikaderade kammare medan våldsverkarna längre bak skanderade "break it down" är några exempel. Vandaliseringen och stölderna likaså. Det var dömt att misslyckas men likafullt ett försök att med våld förstöra den demokratiska processen.
Detsamma gäller dock de mycket mer omfattande upploppen som skedde i Black Lives Matters namn runtom i USA i fjol. Det är dock svårt att finna någon, bland politiker och annars, som är villig att fördöma båda fenomenen.
Hyckleriet blivit en accepterad norm för hur politik ska bedrivas. Det är inte konstigt att man vill stänga av ibland.