Sommaren 2018 kommer den då 42-årige mannen hem till sin gård i Dalarna. Där finner han sin inneboende i chock efter att han blivit knivhotad och misshandlad av en man som bor i närheten. Den misshandlande mannen använde inte kniven i attacken men gjorde tydligt att han skulle komma tillbaka.
De båda männen hör hur angriparen kommer tillbaka till gården på sin motorcykel. 42-åringen bedömer att i vart fall hans inneboende svävar i livsfara och bestämmer sig då för att hämta sin älgstudsare från källaren. Han laddar och osäkrar den. När han kommer upp står angriparen i hallen. 42-åringen säger åt honom att gå därifrån varpå angriparen skriker att han ska döda den inneboende samt 42-åringens halvbror.
Hittills har mannen haft gevärspipan riktad nedåt, men han höjer vapnet när angriparen kommer mot honom. Den senare griper tag i pipan och försöker slita loss det och i tumultet avlossas ett skott av misstag. Det träffar angriparen i bröstet och han dör av det.
Nyligen dömde hovrätten den nu 44-årige mannen till 18 månaders fängelse samt att betala 100 000 kronor i skadestånd till angriparens mor och bror. Domen är rimlig utifrån gällande rätt. Men den stora frågan är: Vill vi verkligen ha det så?
En stor del av befolkningen lär vara överens om att mannen inte har gjort något fel. Det är väldigt tveksamt om det finns något som helst stöd i det allmänna rättsmedvetandet för att man ska tvingas fly från eller i det egna hemmet innan man tillåts försvara sig. Angriparen är den moraliskt lastbare, den som har orsakat situationen, och får genom denna kränkning finna sig i risken att bli utsatt för fredande vedergällning.
Att domstolen håller mot mannen att han inte avlossat ett varningsskott inger heller inte förtroende. I sådana fall skulle han göra sig av med hela sitt våldskapital eftersom han skulle tvingas ladda om geväret och därigenom göra sig försvarslös mot angriparen.
Om någon nu prompt ska behöva fly ska det egna hemmet vara en plats man flyr till, inte från eller i. Detta av flera skäl. Hemmet är den plats där vi samlar allt det som är värdefullt för oss. Det gäller såväl ägodelar och minnen som personer. Det är vår trygga plats där vi också garanterar säkerheten för andra vi bryr oss om och älskar. Att angripa någon i dennes hem är en grov kränkning av allt detta.
Var och en har en moralisk rätt att freda sig och andra människor i sitt eget hem. Med dödligt våld om så krävs. Nödvärnsrätten behöver utökas.