I går meddelade Folkhälsomyndigheten att man pausar användningen av Astra Zenecas vaccin. Detta efter att flera andra länder redan har gjort det. Men också efter att myndigheten upprepat att det inte är något problem med att använda vaccinet.
I torsdags förklarade statsepidemiolog Anders Tegnell i SVT att han inte såg någon risk för proppbildning, han var mer orolig för att medborgarna utvecklar en rädsla för vissa vaccin. I fredags upprepade han att vaccinet var ofarligt och att han hade god information från EMA, den europeiska läkemedelsmyndigheten. Och i går kom beskedet att FHM beslutat att pausa användningen i avvaktan på EMA:s utredning.
Varför denna vändning? Inga av de grundläggande omständigheterna har förändrats. Har Tegnell och FHM faktiskt ändrat uppfattning? Det har inträffat förr, och sällan har det motiverats varför man har bytt position. Det kan således inte uteslutas.
En annan möjlighet är att FHM har fått politiska direktiv att pausa användningen. Inte heller det vore första gången och även då tenderar förklaringarna att utebli. Det må ligga närmare till hands att tro att det är fråga om politisk styrning, men det går knappast att sluta sig till. Regeringen torde dessutom ha tjänat på att själv ha satt ned foten, även om man har försökt ge sken av att aldrig lägga sig i.
Kuriren rapporterade i går om Ulf i Arvidsjaur som var inbokad för att vaccineras med Astra Zenecas vaccin. Han är lättad. Han skulle ha ställt in sin vaccinering annars. Han är knappast ensam om att ha blivit skrämd av rapporteringen om vaccinet. Givet vikten av att så många som möjligt vaccinerar sig finns det en viss rimlighet i att pausa vaccineringen även om det saknas egentliga skäl att tro att vaccinet har sådana effekter.
Har man däremot först målat in sig i det motsatta hörnet måste man faktiskt förklara varför man har ändrat sig. Oavsett om det är FHM eller regeringen som ligger bakom finns det skäl att misstänka att man i stället väljer att låtsas som om man alltid har varit för att pausa användningen.
Den otydliga kommunikationen parad med en återkommande oärlighet har inneburit att det är svårt att lita på vad såväl regeringen som den ansvariga myndigheten säger. Att det inte har förbättrats på ett år är ett ordentligt underbetyg.