I hÀndelse av krig finns detaljerade regler i grundagen om hur landet ska styras. Regeringen kan till och med ta över riksdagens uppgifter och stifta lag. Av begripliga skÀl gÀller inte samma regler vid fredstida kriser. Riksdagen har ju som regel kvar sin beslutsförmÄga, men det mÄste ju finnas nÄgot att besluta om. I praktiken ligger det pÄ regeringens bord att förse riksdagen med konkreta förslag eftersom riksdagen saknar de utredningsresurser som krÀvs.
Fredstida kriser Àr inte reglerade i grundlag. Vi har inga regler om undantagstillstÄnd eller nedstÀngningar. I stÀllet har vi författningsberedskap. I detta ingÄr att redan före en kris ha relevant lagstiftning pÄ plats och vid behov uppdatera eller stifta nya lagar för att kunna bekÀmpa en kris pÄ ett effektivt sÀtt.
BrĂ„dskande lagstiftning Ă€r svĂ„rt att kombinera med höga krav pĂ„ lagstiftningskvalitet. Men tidigt under pandemin blev det tydligt att mer lĂ„ngsiktig lagstiftning var nödvĂ€ndig. ĂndĂ„ försöker regeringen i elfte timmen stressa igenom en pandemilag som har sĂ„ mĂ„nga brister att Justitieombudsmannen helt sĂ€ger nej till förslaget. Ibland mĂ„ste man inskrĂ€nka fri- och rĂ€ttigheter, men det mĂ„ste ske med noggrannhet och med en seriös bedömning av dess nödvĂ€ndighet. Det har inte skett i det hĂ€r fallet.
TeaterförestÀllningar, biografer, konserter och idrottsmatcher har begrÀnsats med hjÀlp av ordningslagen. Samtidigt har mötesplatser och företeelser som innebÀr samma, eller större, risker ur ett smittspridningsperspektiv inte kunnat begrÀnsas. Det har varit en utmaning för myndigheter att förklara varför en hockeyarena med flera tusen sittplatser inte kan ta in fler Àn Ätta personer i publiken samtidigt som Àven ett mindre köpcentrum kan ta in hundratals kunder.
Vi saknar ett övergripande regelverk för fredstida kriser. Det Àr en brist att krishanteringen Àr splittrad i olika lagstiftningar sÄ som smittskyddslagen, olika beredskapslagar och ordningslagen. BristfÀllig systematik och samordning gör det svÄrt att fatta beslut. Att regeringen inte tidigare i vÄr kallade till sig experter frÄn berörda departement, myndigheter, regioner och kommuner för att höra om de hade tillrÀckliga befogenheter för att förhindra smittspridning Àr en gÄta.
Hade regeringen tagit författningsberedskapen pÄ allvar hade vi redan kunnat ha en vÀl avvÀgd, rÀttssÀker och effektiv pandemilag pÄ plats. Det hade troligen rÀddat liv.