2013 fick Moderaterna i Luleå igenom en motion om att återinföra fältassistenter – hela kommunfullmäktige, inklusive Socialdemokraterna stod bakom. Med detta demokratiskt fattade beslut hände sedan absolut ingenting. Tidigare i år lämnade faktiskt Liberalerna in en motion för att påminna om detta och åter föra frågan på tal. Något ledarsidan kommenterade redan då.
Ingenting har förändrats i sak sedan dess. Luleå kommuns avskaffande av fältassistenter utan att ersätta dem med någonting, vilket alltså gjordes för omkring 30 år sedan vid det här laget, har varit skadligt. Att man har dragit fötterna efter sig i ett decennium – trots beslut i kommunfullmäktige, är skamligt.
Och att man nu tar åt sig äran av att äntligen dra igång ett pilotprojekt på området är enbart pinsamt. Socialnämndens ordförande Bodil Wennerbrandt Sevastik (S) frontar pilotprojektet i Socialdemokraternas sociala medier samt i media. I Kuriren stod nyligen att läsa hur Hållbara Luleå – vilket är vad majoriteten kallar sig, även om de kallade sig Samverkan Luleå både i pressen och i egna kanaler – har kommit fram till det här beslutet.
Alltsammans är en salig röra. I pressemddelandet berättar Mathias Karvonen hur Vänsterpartiet har kämpat för detta sedan valet. Och för all del, V har också varit för att återinföra fältassistenter under en lång tid. Mer eller mindre alla verkar ha varit det, utom Socialdemokraterna som har röstat för men vägrat att agera i enlighet med beslutet.
Samma gamla maktfullkomlighet som vanligt. Men vad som har fått partiet att komma fram till att det nu är en lämplig idé att inte bara falla till föga utan också låtsas som om det är en ny och piffig idé man just har kommit på i samråd med förvaltningen är oklart. Det är skamlöst på en nivå bortom även vad Luleås socialdemokrater brukar hålla sig med. Och det svärtar även ned de andra partierna i majoriteten, Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som inte är kända för att agera på detta sätt. Men man blir som man umgås.
Alla är naturligtvis för att Luleå äntligen kommer att bli med fältassistenter igen. Det är inte en dag för tidigt. Det är tvärtom många herrans år för sent. Givet vilken skada bristen på uppsökande socialt arbete kan ha haft under den här tiden är det vansinnigt märkligt att S vill stråla sig i glansen av denna visdom. Men för allt i världen: tack för tio förlorade år.