Det borde ha varit självklart. Men så borde frågan inte ens ha uppstått. Belarus är en diktatur och tvekar aldrig att sätta sitt regimens bästa framför medborgarnas. Det pågår ett ständigt förtryck i landet.
De massiva protesterna efter fjolårets presidentval höll på att leda till att diktatorn Aleksandr Lukasjenko tappade kontrollen över Belarus. Hade EU och USA gjort ett bättre jobb med att backa upp de utsatta demonstranterna hade det kanske kunnat sluta annorlunda. Nu visade i stället den belarusiska diktaturen upp sig från sin brutalare sida. Demonstrationer slogs ned hårt. Helt vanliga människor bara försvann. Oppositionella likaså.
Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har lagt fram över 450 verifierade fall av tortyr och felaktig behandling av fångar, samt därtill sexuella övergrepp och våldtäkter.
Därför kom det inte som en chock att Belarus kunde drista sig till att tvinga ett civilt passagerarplan att landa i Minsk för att komma åt den belarusiske dissidenten Roman Protasevitj. Det må ha varit en överraskning att ett Ryanair som flög mellan Aten och Vilnius skulle tvingas ned, eskorterat av jaktplan, under förevändningen att det fanns ett bombhot mot planet. Men inte att Lukasjenko var kapabel till det.
Lukasjenko har insett vad Rysslands president Vladimir Putin insåg för flera år sedan. EU vill inte eller klarar inte av att sätta hårt mot hårt och USA har för mycket annat att bry sig om. För några år sedan hade Belarus inte vågat agera på det här sättet även om man garanterat hade velat göra det.
Sverige är inte utan skuld. Den som vill fördjupa sig i detta kan med fördel läsa Östgruppens färska rapport om det svenska biståndet till Belarus, "Inga mer pengar till människorättsbrottslingar?".
Efter att Lekasjenko lagt flygplanskapning till sitt CV insåg alltså Exportkreditnämnden, EKN, att Belarus inte är ett land där mänskliga rättigheter går att garantera. Därmed drog myndigheten tillbaka sina kreditofferter om två miljarder kronor som skulle säkra industriföretaget Siemens försäljning av gasturbiner till två belarusiska energibolag. Tidigare visste man enligt egen utsago vad för slags land Belarus var.
Tydligen är det ett krav på att ha levt under en sten för att arbeta på EKN. Det krävs en del för att stå ut som den minst kunniga myndigheten, men EKN lyckas faktiskt förvånansvärt fint med detta just nu.