Kavalleriet är på väg! Detta efter de senaste veckornas goda vaccinnyheter.
Samtidigt finns en oro över att hoppet om nära förestående vaccinering ska leda till att alla goda vanor för att hindra smittspridning kastas överbord. Den ansedda medicintidskriften The Lancet skriver: ”Det finns en fara att allmänheten blir likgiltig till följd av nyheter om lovande vaccin. Hur mycket svårare kommer det att bli att se till att människor fortfarande följer råd och restriktioner när vaccin finns tillgängligt för många men inte alla?” I sitt senaste tal om coronaläget varnade Boris Johnson: ”Vi får inte kasta bort alla framsteg vi har gjort.”
Människors benägenhet att trots medvetenheten om farorna med covid-19 gå emot rekommendationer och utsätta sig för risken att smittas förklaras med en utbredd ”covidtrötthet”.
Det är, skriver den kanadensiske filosofen Paul Thagard i tidskriften Psychology Today, ingen riktig trötthet eftersom den inte är fysisk. Snarare är den en blandning av känslor som tristess, ensamhet, sorg, frustration, ilska och bitterhet. Det är begripligt om politiker som under året har tvingats fatta beslut utan motstycke i fredstid är nervösa för att sådana känslor ska ta överhanden just när räddningen närmar sig.
Får man tro ekonomerna Miltos Makris och Flavio Toxvaerd vid universiteten i Kent respektive Cambridge kan dock denna pessimism vara överdriven. Så länge vaccin är en avlägsen, abstrakt tanke är det svårt att hålla uppe motivationen att ta de förluster som restriktioner innebär. Ju mer sannolikt det blir att en person får ta del av vaccinet, desto större skäl har hon att inte utsätta sig för risken att smittas dessförinnan.
Makris och Toxvaerd jämför med ett lotteri, med en viss prissumma och en viss chans att vinna. Om chansen till vinst ökar samtidigt som prissumman förblir densamma, ökar rimligen också betalningsviljan för lotterna. På samma sätt är det, menar de, med efterlevnad av råd och rekommendationer. Om sannolikheten att gå oskadd ur pandemin ökar – genom vaccination – desto större incitament har man att betala mer, det vill säga frivilligt agera på ett sätt som minimerar risken att smittas.
Makris och Toxvaerd menar rentav att människor kan komma att driva distanseringen in absurdum ju närmare vaccinet kommer, i hopp om att få ta del av det. Under kommande veckor kommer det att prövas vilken uppfattning om människors beteende som var den riktiga.
Daniel Braw är fristående utrikesdebattör.