Hennes ledarskap och framgångar där har gjort henne känd bland skolintresserade över hela Sverige. Nu är Lindquist aktuell med boken Att vända en skola – en rektors erfarenheter. Till sin utformning är det en väldigt praktisk bok som redogör för erfarenheter och metoder Lindquist plockat med sig från åren som rektor.
Skolan du varit rektor på ligger ju i ett så kallat utanförskapsområde. Och i boken skriver du att det nästan är som ett annat yrke att vara lärare där. Borde det skapas en särskild linje för de som vill bli lärare i utanförskapsområden?
– Vad man behöver inse är att det kräver andra kompetenser. Man måste till exempel vilja undervisa på basnivå. Och man måste arbeta stenhårt med ledarskap. Sedan måste man vilja arbeta med att nöta in kunskaper och hela tiden repetera. Vi måste kompensera och hjälpa hemmen. Jag hade gärna sett att det fanns fördjupningskurser eller tillvalskurs för blivande lärare.
Just nu debatteras digitaliseringen i skolan. En del menar att den gått för långt andra att vi måste satsa mer. Men i din bok skriver du ganska lite om digitaliseringen.
– Jag tycker inte det är något vi på vår skola behöver lägga tid på. När barnen är små och i början av sin skoltid måste de få tid att läsa och skriva. Vi använder böcker. Barnen gillar skolböcker och blir glada då de får nya. De vill ha något att hålla i och känna att ”det här är min bok”. De flesta barnen har både Ipad och telefon. Jag ser ingen risk i att de inte skulle lära sig hantera dem under uppväxten.
Som rektor blev du ifrågasatt för att du valde att satsa på skolbibliotek samtidigt som skolan egentligen behövde spara pengar.
– Barnen på vår skola kommer ofta från hem där man inte läser. Då måste skolan kunna kompensera. Lärarnas specialkunskap är att lära barnen att läsa. Sedan behövs det någon som guidar barnen in i litteraturens värld och få dem att bli läsande människor. Den kunskapen och den talangen finns hos skolbibliotekarierna. Jag såg det som avgörande att det fanns ett skolbibliotek.
I boken berättar du tycker det är viktigt att röra dig i korridorerna och att du går in som vikarie i klasserna vid behov. Det för att du ska få bättre koll på hur din skola fungerar. Är det ovanligt att skolledare jobbar så?
– Det handlar om rektorernas arbetsbelastning. Jag har haft väldigt goda förutsättningar. Många av mina kollegor på andra skolor har helt enkelt inte tid. Det hade inte jag i början heller. Det tog tid att arbeta fram rutiner som gjorde att jag kunde ta mig tiden att vara ute i klasserna.
Du skriver i boken att läraryrkets ska vara ett fritt yrke. Hur kan man som rektor jobba för att lärarna ska uppleva mer frihet?
– Lärarna måste få frihet över sin arbetstid. Ett av de största problemen med det nuvarande skolsystemet är att det har gjort läraryrket anti-intellektuellt. Lärarna behöver återhämta sig och de måste ha tid både för för- och efterarbete. Om de känner att de återhämtar sig bättre hemma än i skolan måste de få känna att de har mandatet att välja. När jag började var det ganska mycket möten och i efterhand förstod ingen varför. Vi har skurit ned till ett mötestillfälle i veckan.
I april kom beskedet att regeringen inte låter Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson fortsätta efter att hans förordnande gått ut. Vad önskar du av den som kommer i hans ställe?
– En GD som rensar bort neuromyter från myndigheten, som fokuserar på skolans kärnuppdrag och som slutar prata om innovation. Vi behöver ett Skolverket som fokuserar på reellt stöd till lärarnas undervisning i praktiken och inte massa trams om digitalisering och innovation.
Du berättar i boken att du kommer från en politiskt aktiv familj. Kommer vi se dig inom politiken snart?
– Nej, jag tänker att då blir man styrd av stämmobeslut. Jag fortsätter hellre som fristående liberal debattör.