Är det verkligen bra att ge läxa över lov?
– Jag tycker inte att det borde vara något uppseendeväckande i det. Eleverna fick 30 sidor att läsa i en bok de flesta tycker är spännande. Att läsa skönlitteratur kan inte likställas med att till exempel jobba 30 sidor i matteboken. Det motsvarar ungefär en timmes läsning. Det borde inte vara kontroversiellt för någon.
Ligger det inte något i kritiken att du inkräktar på barnens ledighet? Har du någon förståelse för föräldrarnas reaktioner?
– För det första ska jag säga att de flesta föräldrar är positiva. Men de som är emot är väldigt mycket emot. För dem verkar det vara en principfråga att barnen inte ska ha läxa över lovet. Någon sa till mig: "Du som lärare är ju ledig på lovet”. Då skulle jag vilja svara: "Håll min whiteboardpenna så ska jag berätta hur mycket lärare jobbar på loven”.
– Det ska också sägas att eleverna inte är negativa. När jag pratade med klassen som fick 30 sidor i läxa tyckte de att det var för lite. Vi bestämde enhälligt att dubbla den så nu ska de läsa 60 sidor under julen. Det är två timmar på ett helt jullov. Om vi ska ta oss an utmaningen med sjunkande läsförståelse måste vi jobba mer. Man lär sig läsa genom att läsa. Om det är att inkräkta på barnens ledighet så står jag för det.
Vad skulle du säga är orsaken till läskrisen?
– Jag tror att det handlar om digitaliseringen och att annat än läsning lockar. Förr läste alla elever åtminstone något utanför skolan. Idag läser de ingenting. Vi har tappat hela fritidsläsningen och det är väldigt svårt för skolan att kunna kompensera för det. Dessutom jobbar vi mindre med färdigheterna i skolan. Förr ingick det att man skulle läsa och skriva i alla ämnen. I dag är det inget krav på att en elev svarar med god svenska på till exempel ett religionsprov.
Du har kritiserat de senaste årens starka betoning på olika individuella anpassningar som ”lyssneläsning” och du har till och med hyllat dem du kallar för bakåtsträvare.
– Ja, när jag sitter och förhandlar löner så ser jag att det ofta är unga lärare som jobbar med nya metoder som lyfts fram. De som har hållit fast vid det gamla och vågat säga att så här lär man sig inte läsa och skriva – de har ofta setts som bakåtsträvare och det har drabbat deras löneutveckling. Men nu när Skolverket har svängt så vet vi ju att det var de som jobbade traditionellt som hade rätt.
Du är själv fackligt organiserad men nyligen gick du till angrepp på lärarfacken i en krönika i ETC.
– Ja, lärarna är Sverige tredje största fackförbund. Med så många medlemmar borde man kunna bli en kraft att räkna med men det har inte hänt. Lärarfacken har länge mest fungerat som någons slags generella intresseorganisationer för skolan. Det har inte funnits någon kampvilja. Man har stått och skakat hand med SKR och tecknat avtal som leder till fördärvet. Jag tror på fackligt engagemang men synen på vad ett fackförbund är måste tillbaka till vad det en gång var.
Du har också varit kritisk mot skolverket.
– Skolverket är i högsta grad medskapare till den situation vi är i nu. Det handlar om kunskapssynen med olika anpassningar, men även om betygssystemen med skarp F-gräns. Vi har elever som inte kan läsa och skriva i årskurs nio. Du kan inte ta till dig text på gymnasiet om du fått lyssna på poddar hela grundskolan. Ändå ska vi lärare ändå slå knut på oss själva och godkänna elever till varje pris.
Går det att rädda svensk skola?
– Ja, absolut. Men det krävs rätt förutsättningar och arbetsmiljö. Om skolan regleras och det skapas en högre lägstanivå med till exempel rimliga klasstorlekar, undervisningstid och planeringstid så kommer det lösa sig. Jag är trots allt optimist.