Du har haft ett långt engagemang för Israel. Hur började det?
– För mig är det en fråga om frihet och demokrati. Det var så mitt politiska intresse började. Jag lärde mig både om nazismens förintelse och kommunismens diktaturer. För mig var det självklart att vi behövde en kompromisslös kamp mot totalitära krafter. Så för mig är det inget som började någon gång. Utan det är själva grunden till mitt politiska engagemang.
Är det här det värsta läget hittills i konflikten mellan israeler och palestinier?
– Situationen är inte ny. Sjunde oktober var unikt i sin omfattning och sin brutalitet men Israel har attackerats återkommande under många år med raketbeskjutningar och terrorattacker. Det är värre än på länge men jag minns till exempel situationen 1973 då Israel angreps av de arabiska grannländerna. Då fanns det en akut fara för Israels existens. Där är vi inte idag.
Kriget har krävt väldigt många människoliv. Går det att lägga ansvaret på bara ena sidan?
– Det är ett krig som Hamas startade och som Hamas har fört i Gaza. Man för kriget bland civila. Man har ledningscentraler under sjukhus och skolor. Under den tid man kunde ha byggt välfärd har man byggt 500 km tunnlar. Det är mer än Londons tunnelbanesystem. Hamas använder palestinska civila som mänskliga sköldar och man offrar dem på samma sätt som man offrade israeliska liv. Hamas har liksom Hizbollah och Iran noll respekt för människors liv.
I Sverige skildras ofta kriget som ett mellan Israel och Hamas men du brukar också vilja prata om Iran.
– Iran är den stora regionala makten. Det är en totalitär regim som stödjer Hamas, Hizbollah och olika rebell- och terrorgrupper i regionen. Hamas tog makten i Gaza genom att avrätta och fördriva all opposition. Hamas har förvandlat Gaza till ett mini-Iran varifrån man kan attackera Israel. Hizbollah har destabiliserat hela Libanon och tagit kontrollen över de södra delarna. Allt detta har skett genom Irans försorg. Irans syfte är att destabilisera hela regionen för att kunna dominera.
I Sverige hör vi hur politiker och opinionsbildare till vänster vill likställa Israels premiärminister Benjamin Netanyahu med Irans högste ledare ayatolla Ali Khamenei och säga att felet ligger hos båda.
– Man kan inte tillgripa en sådan kålsuparteori. Jag tycker att de som gör det devalverar demokrati men de relativiserar också diktaturer. Jag är mycket negativt inställd till Netanyahu men han regerar i ett land som är en demokrati. Man torterar inte människor, man avrättar dem inte, man har fri- och rättigheter. Man har ett parlament som innehåller alla politiska grupperingar. Om man jämställer det samhället med Iran då vet man lika lite vad diktatur är som vad demokrati är.
Sedan kriget började har det genomförts många propalestinska demonstrationer i Sverige. I samband med dessa har det återkommande förekommit antisemitism. Förvånar det dig?
– Jag vill vara tydlig med att allt som är propalestinskt inte behöver vara antisemitism. Det finns utrymme att kritisera Israel utan att gå över gränsen till antisemitism. Men ganska mycket har gått över gränsen. Det första var redan direkt efter den 7 oktober i fjol då stora grupper åkte triumferande åkte runt i Malmö och på andra orter och firade en massaker på civila. Efter det har vi fått se hur extrema aktivister har tagit över stora delar av den propalestinska rörelsen och nu dominerar dess budskap. Ett exempel är ramsan ”From the River to the sea”, som inte är så oskyldig som en del tror. Den handlar om att Israel inte längre ska finna, och då bör man komma ihåg att i huvudet på dessa extremister innebär det också förintelsen av de människor som lever i Israel.
Länge har det sagts att konflikten bara kan lösas med en tvåstatslösning men är en sådan ens möjlig efter attacken 7 oktober?
– I det korta perspektivet är svaret nej. Det finns ingen lösning så länge som Hizbollah och Hamas finns kvar och så länge som Iran spelar en avgörande roll.
– Däremot tycker jag inte att man för den skull ska låta den sidan styra agendan. Man ska hålla fast vid tvåstatsmålet men förena det med krav om demokrati och fredsvilja, och knyta det till rättigheter för medborgarna också i de palestinska områdena. För det finns ingen frihet för palestinierna om de måste leva under en regim som Hamas.