Den som avslöjades med potatisskal innanför kläderna kunde räkna sina sista minuter. Två invånare i ghettot passerade utan att bli påkomna vid visiteringen. De hade förvisso inga potatisskal, men i deras skor fanns det lexikon, romaner och dikter.
De två männen riskerade hellre livet än förblev passiva när nazisterna gav sig på stadens världsberömda litteratursamling i jiddischstudier. Smugglingen av böcker in i Vilnius ghetto under 1940-talet kom att kallas för pappersbrigaden. Ett hjältemodigt försök att rädda en bråkdel av den forskning och det kulturarv som så länge hade varit en bärande del av Vilnius judiska liv.
Av Litauens judiska befolkning förintades 95 procent. Det kommunistiska styret som följde gjorde inte några egentliga försök att restaurera de kulturskatter som förstörts eller de böcker som överlevt.
Än i dag har Baltikums judiska historia, trots sin rika idéproduktion och sin relevans i humanioraforskningen, svårt att få utrymme. Därför möttes sjösättningen av forskningsprojektet ”Den judiska intellektuella kulturens liv och efterliv i 1900-talets Baltikum” på Södertörns Högskola, av stora förhoppningar. Äntligen gavs en möjlighet för det förlorade kunskapskapitalet att återbyggas, om än inte i full skala.
Men i stället drabbades Baltikums judiska arv – och vetenskapen – av ännu ett bakslag. Högskolan meddelade att en tilltänkt gästföreläsning om Emmanuel Levinas, en av de mest prominenta och centrala judiska filosoferna under 1900-talet, inte blir av. I en korrespondens med journalisten David Stravou meddelade högskolan att gästföreläsaren själv begärt att föreläsningen skulle ställas in. Anledning: rädsla.
Såväl på Södertörn som på flera av landets övriga lärosäten har studentgrupper samlat mobbar som hetsar mot israeliska akademiker. Att studenter använder högskolorna som projektionsyta för sina känslor över tillståndet i världen är inget nytt. Däremot är universitetsledningens handfallenhet inför det faktum att en aktad professor skrämts till tystnad både ny och oroväckande.
Det krävdes hjältemod av pappersbrigaden i Vilnius ghetto att rädda kulturarvet från att utraderas. Av högskolorna i Sverige krävs det bara sunt förnuft för att hålla minnet av detsamma någorlunda vid liv. I stället har man låtit rädsla få styra och passivt sett på när bildningen tystas. Ännu en gång slås kunskapskapitalet om Baltikums judar i spillror.