Förloppet är ordentligt skildrat på Kurirens sportsidor. Det borde inte vara en särskilt känslosam affär, ändå har händelseutvecklingen varit mer dramatisk än i en såpopera.
I korthet kan sägas att Boden vill spela hockey i ligan Hockeyettan, men inte vara med i organisationen med samma namn något som har varit ett krav. Medlemskapet innebär även att man accepterar det sändningsavtal som finns med ATG. Frågan har studsat upp och ned i Idrottssverige. Svenska ishockeyförbundet har sagt nej till Boden medan Riksidrottsnämnden har sagt ja – och sedan körde man det ett varv till. Saken är nu avgjord till Bodens fördel.
Sista gången som hockeyförbundet sa nej röstade dock tre styrelseledamöter för Boden. En smal sak kan tyckas, människor kan ha olika uppfattning – det är därför vi föredrar att rösta om saker snarare än att ha despoter på varje post som fattar alla beslut själv. Men det fick uppenbarligen Hockeyettans styrelse att tappa koncepten fullständigt.
Några dagar efter beslutet skickade den ut en skrivelse till sina medlemmar där man hängde ut de tre ledamöterna som röstat mot Hockeyettan och gjorde ett flersidigt försök att rikta misstroende mot dem. Ursäkta men vad är det som har hänt här egentligen?
Det är klart att det är osmidigt när man har vad man själv uppfattar som en smidig lösning och det plötsligt kommer någon som inte bara inte är nöjd med lösningen utan även påpekar att den råkar vara olaglig. Jobbigt. Men därifrån till att slåss som om hockeyns fortlevnad stod på spel är steget faktiskt rätt långt. Det handlar knappt ens om att överreagera utan påminner mer om att i vredesmod försöka skjuta gråsparv med en haubits.
Idrotten utgör en viktig stomme i det svenska civilsamhället. Det länder den till heder men även till förpliktelser. Bland dem hör att bete sig civiliserat, med i vart fall något mått av värdighet, att omfatta demokratin och alla människors lika värde samt att människor kan tycka olika och att det är en viktig del i ett demokratiskt samhälle.
I stället för att föregå med gott exempel har man hemfallit åt att agera förtryckande. Hockeyettans styrelse har avslöjat sig som en bunt mobbare som inte tål att någon säger emot. Bådadera går på tvärs med de värden som bär upp civilsamhället i allmänhet och idrottsrörelsen i synnerhet. Agerandet är djupt omdömeslöst. Ledamöterna bör noga överväga sin framtid, många andra kommer att göra det.