När nyhetsredaktionerna lider av sommartorka passade partiet på att presentera delar av sitt nya landsbygdspolitiska program.
Det är lätt att glömma, men en gång hade Folkpartiet starka basområden på landsbygden. Partisymbolen Blåklinten är en blinkning till Östergötland, där den liberala rörelsen mobiliserade under rösträttsstriden.
I dag är detta historia. Liberalerna är utraderade på många orter. Partiet saknar såväl sympatisörer som företrädare i vissa bygder. Dagens liberaler återfinns i storstädernas kranskommuner. Vi skulle kunna kalla väljargruppen för varsomhelstare.
Det är den vedertagna svenska översättningen av engelskans ”anywheres”. En term uppfunnen av sociologen David Goodhart för att beskriva den moderna medelklass som lika väl kan tänka sig att bo i Stockholm som i Berlin, eller Singapore.
Motsatsen är somewheres – på svenska någonstansare – de av oss som fortfarande tycker att vi är kopplade till en viss hembygd. Ofta handlar det om landsbygdsväljare. Frågor om höjd statlig inkomstskatt eller ett mer federalt EU går inte hem hos någonstansare. Inte heller högtravande retorik om liberala värderingar. Någonstansare vill ha mer kött och potatis. Och kanske finns det lite matnyttigt för landsbygdsväljarna i de senaste liberala förslagen.
Partiet föreslår till exempel särskilda ortsombud som kan vara knutpunkten mellan bygdens invånare och offentlig service. Det intressanta är problembeskrivningen. L beskriver att det tidigare funnits ett finmaskigt nät av offentlig verksamhet som nu försvunnit utanför storstäderna. Men det är ingen naturlag. Länder som Norge och Finland har bevarat en infrastruktur i hela landet. Sverige kan bli bättre, men någon måste våga ifrågasätta idén om ständigt ökad centralisering.
En annan insikt är den att trygghetsfrågan är lika stor på landet som i staden. Kriminaliteten som drabbar landsbygden är mindre spektakulär än städernas gängkrig, men den ständiga pressen från stöldligor försämrar livskvalitén. Polisiär verksamhet är alltid lokal till sin natur. Det måste finnas en synlig polis överallt i Sverige.
Det finns sammantaget anledning att applådera ansatsen i det nya landsbygdsprogrammet. Liberalerna är duktiga på att formulera politiska idéer och landsbygden är i behov av sådana. Genom att tvingas att sätta sig in i landsbygdens villkor kan kanske också de liberala politikerna få lite bättre fäste i verkligheten. En så kallad win-win.