Vad är problemet med arvet efter Annie Lööf?
– Vi gick ifrån det som var grundvalar i Centerpartiet. Nu har vi övergett landsbygden och vi har övergett småföretagarfrågorna. Jag skulle vilja att vi hittade tillbaka till de frågeställningarna som vi en gång ägde. Då kan vi bli det centerparti jag kände och som jag en gång blev medlem i.
– Det är klart att man måste förnyas och ta hänsyn till hur samhället förändras. Men samtidigt tycker jag att man måste bottna i sina rötter och därifrån man kommer. Och det tappade vi bort under Annie Lööfs ledning.
I din artikel i Expressen poängterar du att din kritik inte är emot den nye partiledaren Muharrem Demirok. Varför ska man inte kritisera partiledaren?
– Han har ärvt en situation. Hela processen där man vaskade fram Demirok var svajig. Det var inte så många som kände till honom. Det rätt begränsade och likriktade persongalleriet som erbjöds medlemmarna var sannolikt en återspegling av den dåvarande partiledningens önskan att upprätthålla Lööfs vägval för partiet. Det var eftermälet för henne som var viktigt. Demirok kommer inte att kunna vända det här partiet. Det måste ju rörelsen eller i bästa fall han själv inse.
Om du är så kritisk mot Centerpartiets nya linje – varför stannar du kvar?
– Om jag lämnar då skulle jag ju acceptera att partiet kapats. Jag är född i en centerpartistisk familj. Jag är uppvuxen på en liten bondgård. Min pappa var centerpolitiker och det hade farmor och farfar också varit. Jag har inte alltid varit engagerad men jag har varit medlem länge.
– Jag har en borgerlig grundsyn på samhället. Det är där jag hör hemma ideologiskt. Men jag är också en traditionell centerpartist. Jag har väldigt svårt för det där marknadsliberala som Annie Lööf stod för och där det inte ska finnas några regler. Jag är för en stark rättsstat, ett välfärdssamhälle med robusta lokalsamhällen och för en reglerad invandring. Det tror jag inte att jag är ensam om att vara. En landsbygdsbo som inte känner igen mig i de ultraliberala idéer som tog plats i partiet under Annie Lööf.
Tror du att det finns någon framtid för Centerpartiet?
– Ja, och jag tror faktiskt att den skulle kunna vara bättre än på mycket länge! Det finns ett behov av ett frihetligt, decentralistiskt parti som verkar utifrån ett landsbygdsideal. Det kan även locka människor i storstad för många storstadsbor har ju sin bakgrund på landsbygden och många tycker att frågor som självförsörjning, skogen, starka lokalsamhällen och småföretagande är viktigt.
– Jag önskar att det här partiet nyktrade till och att vi insåg att vi har en relevant och bra historia i de här frågorna. Det som är gjort är gjort. Vi har tappat landsbygdsfolket till stora delar. Men det är ju ingenting som säger att vi inte kan återta den positionen och mer därtill om vi vill det. Vi kanske inte kan bli ett 20-procentsparti, för så många människor finns det nog inte som vill rösta på oss. Men vi kan bli större än idag och vi kan få ett verkligt inflytande.
Partiledningen hänvisar till att det pågår ett förnyelsearbete inom partiet. Bör man inte vänta på det arbetet innan man kritiserar?
– Jag har egentligen inte sett något förnyelsearbete. Vi är fortfarande mycket av ett enfrågeparti. Det enda som finns är Annie Lööfs politik där röda linjer ska hållas mot SD och V. Mot Vänsterpartiet har man börjat luckra lite grann, men det är också allt som har hänt. Det är klart att det går att ta ett omtag. Men då måste man ha ett förändringsmandat och det begärde ju inte Demirok när han valdes till partiledare.
Varför är det så få centerpartister som vågar gå fram och kritisera partiledningen?
– Under Annie Lööfs tid blev man straffad och utestängd om man förde fram en kritisk åsikt. När jag till exempel kritiserade januariöverenskommelsen fick jag höra att jag inte var centerpartist utan sverigedemokrat. Jag tror att det har skapat en rädsla och tyvärr en partikultur som egentligen är främmande för Centerpartiet som i grunden är ett folkrörelseparti. Rädslan gör att en del lämnar i tysthet. Många av de starka personligheterna som hade andra åsikter finns inte kvar i partiet, eller så har de dragit ned på sitt engagemang.
Tror du att det kan komma en förändring nu? Förutom ungdomsförbundet och studentförbundet är det ganska få i moderpartiet som vågar yppa kritik.
– Det är lättare att ha diskussioner nu. Partiledaren Demirok har en mer inbjudande personlighet än Annie Lööf. Jag tror det är friare i riksdagsgruppen. Sedan finns det kontakter bland centerpartister över hela landet, och allt sker ju inte i media. De aktiva ser ju på opinionssiffror och annat att det inte bär i rätt riktning.
Varför tror du att Centerpartiet har tappat så många väljare?
– Vi har ofta bytt bort två befintliga väljare för att i bästa fall vinna en. Annie Lööf sa att hennes mål var 20 procent i valet 2022. Hon trodde på kvinnliga akademiker i storstäderna och drev partiet utifrån det, vilket skrämde bort fler väljare än vad som tillkom. De upplevt moraliskt högre stående värderingsdrivna kvinnorna hamnade nog i hög grad hos Magdalena Andersson i stället.
– Ledningen säger att lösningen är att vi ska gå ut och värva nya medlemmar. Men hur ska jag värva nya medlemmar i Vindeln när skogsägare och småföretagare redan har gått till M och KD. Då säger de att jag ska värva unga kvinnliga akademiker. Men de finns inte i så hög grad på landsbygden. De är varje fall för få för att enskilt bygga en väljarbas på i glesbygd.
– Eller ta exemplet att partiledningen ville att vi skulle ut i en valrörelse och förklara för människor att dieseln bör kosta 30-40 kronor litern. Bland mina väljare finns det människor som har sju mil till närmsta serviceenhet och sannolikt hade föredragit om vi pratade om hur man kan pressa ner priserna på drivmedel och att landsbygden kan tjäna pengar på att vi ökar produktionen av drivmedel. Vi har lyckats göra högst verkliga ekonomiska frågor till värderingsfrågor där det inte spelar någon roll om vi producerar nog mycket drivmedel eller vad det kostar, så länge som vi står för goda värderingar.
– Nu är det val 2026. Ska vi ställa upp med samma doktrin, och med samma frågor som inte får människor att känna engagemang, då kommer vi vara förintade på flera olika ställen runt om i Sverige.
Du har även sagt att Centern förändrats som parti vad gäller kultur och organisation.
– Jag upplever att Annie Lööf kidnappade hela rörelsen. Hon gick in och tog för sig tillsammans med sina vänner på ett väldigt strategiskt smart sätt. Det hon gjorde var att stärka kopplingen mellan distriktsordförandena och sig själv. Tidigare var distrikten mer fria. Nu används distrikten som en kanal för att trycka ned information och vägval från partitoppen ut i landet. Partidistrikten ägs mer eller mindre av partiledningen och det är ett interndemokratiskt problem, men en tillgång för den som vill toppstyra partiet.
– Annie Lööf var skicklig i att vända den här folkrörelsen upp och ned och få till en topp-down ordning. Det är enklare att styra men det är farligt för partiet. Får man in en partiledare som är väldigt egocentrisk då blir det lätt auktoritärt.
– Man ska komma ihåg att historiskt har Centerpartiet varit drivet av starka lokalföreningar. Vi har varit en gräsrotsrörelse i bästa bemärkelse. Även om vi varit 6-7 procent på riksplan har vi kunnat vara 20, 30 eller 40 procent lokalt. Det är en stor förändring att vi tappat många av våra lokala fästen, men det är inget vi pratar om i partiet.